Dammsugarsjukan

Det är snöstorm igen...

Det är en omöjlighet för oss att ta oss ut och gå idag, jag gillar nämligen inte att bli piskad av vind och snö i ansiktet, samtidigt som jag försöker köra barnvagn i höga drivor av snö som i vissa fall döljer luriga isfläckar.

Tågen kan vara försenade eller inställda så någon shopping kan vi därmed inte räkna med.

Detta ger mig ganska mycket frihet och utrymme här hemma idag åt att froda min nya "sjukdom"; dammsugarsjukan.

Ja, jag är besatt av att dammsuga, jag utövar detta minst tre gånger om dagen nu. Det har sakta men successivt ökat, och jag hade ingen aning om att detta låg latent hos mig, innan jag skaffade barn.

Det som utlöste det hela var det faktum att vi skaffade katt, stackaren blev lite stressad av miljö-och-ägarbytet och tappade därför päls. Han har fortsatt med detta kostymbyte eftersom det är den tiden på året nu, det resulterar i stora klasar av katthår i hörnen här hemma och ett frenetiskt klisterborste-rullande av overaller innan vi ska iväg någonstans. Jag vet ju att katter fäller hår, och det i sig gör ju ingen större skada, (om man inte är allergisk) men som jag har skrivit här innan så kan inte Julian gå än, nej , han kan inte ens krypa än, han hasar och släpar sig fram på golvet, vilket resulterar i en bebis täckt av stora sjok av katthår..Stackaren sväljer säkert också flera tussar om dagen..

Så nu står dammsugaren framme jämt här hemma. Det är liksom ingen idè att sätta tillbaka den igen, för imorgon är det samma visa igen, jag dammsuger före i korridoren medan Julian hasar efter, in mot köket och sin frukost, förhoppningsvis så hinner jag ta alla hår innan han kommer. Annars så har vi fyra nyinköpta klisterrullar i lådan i hallen.

Bara att välja.