3/02/2010

Den mentala fristaden i vardagen

Tänk på att bara andas ibland 


Drömmer mig bort till varmare breddgrader, jag har slagit mig ner i en skön solstol med en pinâ colada i handen, i den varma sanden leker Julian under översikt av pappa Fred. Jag lutar mig tillbaka,  här på ön finns inga blanketter, inga myndighetsmänniskor, inga möten, inga dagliga måsten. Min egna mentala fristad. Alla småbarnsföräldras egna paradis. Jag tar mig friheten att säga att kanske vi föräldrar med funktionshindrade barn har lite större behov, lite mer rätt, att få andas ibland. Den stora delen av vårt annorlunda liv upptas så mycket av allt runtomkring vårt barns handikapp att vi lätt springer förbi, glömmer bort att boka den där resan.  Det fins inte tid. Glöm inte bort att ta den tiden, för när du väl kommer tillbaka hem igen så är du fylld av energi, lust och glädje, och beredd att springa vidare. Du behöver ditt mentala paradis, vare sig det är en promenad, en tur med bilen, en stund framför datorn, eller en charterresa. Vad det än är och var det än är så är det är viktigt att hitta dit ibland, och bara  landa. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar