Ja ,så här kan det då se ut på vårt köksbord en vanlig vardag. Teckenkort, ljudlåda och habiliteringsplan.I mitten där på bordet så står ljudlådan, det senaste tillskottet i vår träningsmetod.
Det är en låda med mjuka tygbokstäver i, dessa bokstäver ska vi föra till munnen och ljuda högt med munnen och sedan låta Julian göra detsamma.
Vi går efter Karlstadmodellen, en väldigt bra språkmodell som är väl använd av och för våra kära barn. Det är faktiskt ganska spännande att se vad specialpedagog Inga har med sig i sin väska för nytt varje gång hon kommer hit. Bokstäverna ligger i en gammal pepparkakslåda i plåt , man tager vad man haver är habiliteringens paroll, vilket förmodligen symboliserar landstingets brist på pengar.
Vi uppskattar all hjälp vi får ifrån habiliteringen, men jag misstänker att deras budget inte är vad den borde vara, som inom så många andra områden inom sjukvården, tyvärr.
Specialpedagog Inga känner vi väl igen även om det nu är flera år sen vi träffade henne. Ni får alltså fortfarande material från Hab? Vi fick också det och med åren har jag förstått att det är inte många som får det, så vi har tur. Om jag skulle ha sytt bokstäver själv eller gjort en massa annat material så hade det inte blivit mycket till träning. Ha det bra. / Ulla
SvaraRaderaUlla!
SvaraRaderaDet finns fortfarande många brister inom habiliteringen och jag har förstått att det är väldigt olika beroende på var man bor i landet.
Vi har haft turen att få Inga och Karin, vet inte om jag hade orkat kämpa om jag hade blivit tvungen att lära specialpedagogen teckna (ett skräckexempel från en annan mamma)
Stor Kram