Älskade lillasyster
Tänkte skriva lite om systerskap, det osynliga men så uppenbara band som bara två systrar har. Det är 6 år mellan min lillasyster och mig, och när hon var liten så släpade jag runt henne i hennes vagn och låtsades att hon var min bebis. Hon är äldre nu men hon kommer för alltid att vara "min bebis". En lillasyster för mig symboliserar någon att ta hand om , någon att hålla i handen när man går över gatan.
När vi var små så läste vi Lillasyster kanin, en bok skriven av Ulf Nilsson, det var en underbar bok som blev väl nött. Nu är vi äldre och min syster kämpar på med pluggandet på lärarhögskolan, hon har velat lite fram och tillbaka inte riktigt vetat vilken väg hon skulle ta i livet. Men så häromdagen så berättade hon för mig något som hon hade gått och tänkt på en längre tid. Julians födelse sa hon, har hjälpt mig att välja en ny inriktning, jag har bestämt mig, jag ska bli specialpedagog, jag ska jobba med downisar (som vi säger).
Fina, duktiga lillasyster.
Du skulle bli en ljuvlig specialpedagog, och jag önskar dig all lycka på vägen.
Här är ett utdrag ifrån boken Lilla syster Kanin om den våghalsiga lilla lillasystern;
Hej vackra syster! Ja när det är som kämpigast i skolan så brukar jag tänka på Julian och får ny energi. Om inte hade jag förmodligen hoppat av, det ligger ju i min natur att vara otålig tyvärr och jag avslutar för det mesta inte de projekt som jag påbörjat :P Jag vet att det behövs fler som engagerar sig i de små extra. Blev överlycklig häromdagen när jag hittade mina gamla teckenspråksanteckningar, så nu blir det att färska upp minnet :D Hoppas allt gick bra på träffen och att Julle hittade kompisar :) Puss till er i Dalarna! Anya
SvaraRadera