I dag var det sommarfika på förskolan, det är en del förändringar inför hösten som vanligt. Jag tog tillfället i akt och informerade några av de andra föräldrarna om våra produkter i shoppen. Och så åt jag muffins och drack kaffe så klart ;) Julian åt chokladbollar och sedan skulle han krama om alla de andra barnen. I bland blev kramarna besvarade och då log han brett med sin kladdiga chokladbruna mun, smulorna lämnade han prydligt efter sig på kramoffrets axel...När vi hade ätit upp alla kakorna och kramat dem som tillät, så gick vi in i discorummet och dansade loss till Manboy med några av småbrudarna. Det var många som var trötta i dag på grund av den tunga åskvärmen men Julian höll igång. Plötsligt så öppnades dörren och städerskan kom in, vi pratade lite och hon frågade mig om jag var Julians assistent. Det kändes konstigt, jag har aldrig fått den frågan förr. - Ja, det kanske man kan säga, sa jag, i bland är jag det, men mest är jag nog hans mamma. ;) Då kom det fram att denna dam var moster till en kille med Down syndrom och hon hade egna erfarenheter av de olika roller som vi föräldrar till funktionshindrade barn spelar.
För övrigt så har jag ont i halsen igen och kråkan är tillbaka ;(
På väg till förskolan med lite produkter. Det var mörkt på himlen så jag tog det säkra före det osäkra och tryckte ner kepsen över huvudet. Jag känner mig alltid som en skummis när jag bär keps, fast jag gillar att kunna vara lite anonym och bara kolla ner för att dölja mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar