Reaching out for help!

Nattjobb hemma hos oss för några veckor sedan...;)

Visst är det väl så, att man sällan reflekterar över vad det är, man egentligen gör?
Man har en vision och så kör man på, full patte (som för övrigt är ett uttryck som min handledare under praktikperioden på dekorationsutbildningen, smakfullt präntade in i mitt stackars huvud)..

Man vill bli färdig, men det blir man aldrig, för det finns hur mycket som helst att göra inom funkis-området.
I dag sträckte jag ut en hand, lade den på tangentbordet, svalde stoltheten och skrev ihop ett mail. Bad om hjälp av kommunen, om det överhuvudtaget finns någon. Jag bad inte om hjälp angående uppfostran om min son, som det brukar handla om annars, utan hjälp angående mitt yrkesval. Eller rättare sagt, det yrke som har valt mig. Entreprenörsyrket. Jag älskar Entreprenörsyrket, men det har gjort, att jag inte riktigt räcker till, just nu. Det förstod jag, när jag läste mitt hopknåpade mail såhär i efterhand. När jag läste vad jag hade skrivit så insåg jag, att jag faktiskt gör, en hel del, och vad det är svårt det är att berömma sig själv för den där delen! Hade jag varit en person utifrån, och jag hade läst detta mail, då hade jag nog häpnat inför vad denna människa som skrivit mailet håller på med. Hur hinner hon? hade jag frågat mig själv. Hon måste nog vara lite bäng, eller ha adhd eller nått...

Mailet i sin helhet; 

Hej xxxxxx!

Jag är en mamma med en kille med Down syndrom, jag driver en sajt på nätet för föräldrar till funktionshindrade barn. Jag driver även en webbshop hemma från kontoret i Insjön, Dalarna, för att finansiera min mötesplats.

Jag har i nuläget två projekt på gång, dels en väska (babybag) , en väska full med produkter för nyblivna föräldrar till funktionshindrade barn och dels ett projekt som heter Alla Kan! där jag samarbetar med en dagverksamhet som tillverkar språkträningsmaterial som vi tar fram i samarbete med Karlstadmodellen (som är en modell för språkträning)  för språkstörda barn. Jag jobbar själv enligt denna modell med min son hemma och den har hjälpt oss mycket.

Hälften av pengarna av det vi säljer i Alla Kan! går till brukarna på dagverksamheten till en resa eller annat, men det viktigaste är att dem får känna att dem gör något viktigt, vilket det faktiskt är, pga av att vi föräldrar oftast får tillverka vårt material själva, eller köpa det hutlöst dyrt!

Nu undrar jag; Kan jag få någon hjälp från Dalarnas kommun? Jag har ingen aning om vad som finns och jag sitter själv på min kammare med detta och jobbar dygnet runt, samtidigt som jag tränar min son och väntar på att få mer resurs tid åt honom på dagis. Jag känner att jag skulle behöva hjälp antingen i form av pengar eller personal. Vet du hur det ser ut för unga företagsamma kvinnor i Dalarna i nuläget? Vad kan jag be om att få?

Tusen tack!

mvh,
Emily kind
myperfectbaby.se