Visar inlägg med etikett Artikeltips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Artikeltips. Visa alla inlägg

8/22/2011

Hur behandlas våra funktionshindrade barn i Sverige egentligen?




Mysen

Och så läser jag ännu en ny artikel om ett vanvårdat funktionshindrat barn i gp expressen! HÄR.

Jag börjar gråta när jag läser om hur personalen på ett korttidsboende spärrade in en 13-årig autistisk pojke i en låda som dem tragikomiskt nog kallade för mysen. Man kan ju undra hur länge på dagarna som han blev lämnad inlåst i en fyra kvadratmeter stor trälåda med bara ett litet hål att titta ut igenom?

Efter ett snabbt överläggande så kan man ju lätt konstatera att personalen inte hade tillräckligt med utbildning för att lyckas ta hand om denna pojke på rätt sätt. Förmodligen så hade dem ingen utbildning på just autism och det låg säkerligen stor frustration hos personalen, men ändå? Hur kan man göra så? 

Reportern frågade ledningen som förövrigt chockades över att få höra detta uppdagas, hur dem tycker att denna pojke skulle hanteras istället?- "Det kan vara jättesvårt och kräver stora personalresurser, medger Ola Götesson. Det handlar om avledning, att använda en rikedom av ideèr, att hela tiden ligga steget före, då lyckas man oftast." 
 Ja!? Men är det inte bättre då att ni lägger dessa extra pengar på personalresurser i förebyggande syfte? för kostnaderna för samhället kommer ju annars att bli dubbelt så dyra när denna missförstådda kille växer upp och kommer ut utan att kunna kommunicera på rätt sätt. Jag blir förvånad och upprörd över hur något sådant här kan förekomma i Sverige.

Just detta korttidsboende har nu förbättrat sina regler och rivit den så kallade mysen. Men jag undrar lite över hur många fler dolda boenden det finns där ute som kör med omänskliga metoder i brist på kunskap angående funktionshindret? Hur många fler mysen finns det och hur kan en sådan metod få fortgå så länge innan det uppdagas?




8/04/2011

Helt rätt Takida!




Äntligen ett band som väljer att inte vara ett offer i musikjournalisternas händer.
Jag är inget stort fan av Takida. Jag vet inte heller så mycket om deras krig som dem säger att dem för med musikjournalisterna. Jag kunde inte bry mig mindre. Men precis som Takida så bryr jag mig när en journalist använder sin pennas makt till att sprida fördomar. Han uttalar sig på ett sådant otroligt korkat sätt i en recension och hör och häpna; Han lyckas få den publicerad i tidningen! Vart befann sig redaktören? På semester?

Här kommer ett citat ur expressens artikel angående detta; 

I musiktidningen Gaffa skriver recensenten bland annat att sångaren "varierar sig genom att slänga in en dos skitnödighet eller Downs syndrom i rösten." Något som fick Takida att polisanmäla kritikern.– Det är riktat mot oss men den blir ju också nedsättande för alla som har Downs syndrom,säger Robert Pettersson.   Helt rätt Robert Pettersson!  Jag hoppas att er anmälan går igenom. Nu tror jag i och för sig inte att den gör det efter som Sverige är ett land som har svårt att sätta gränser i Media. Men vi kan ju hoppas? Här kan du läsa recensionen i dess helhet.




 

7/26/2011

Resumé: ICA-Jerry blir programledare

Sticker in ett litet artikeltips i bloggen så här mellan födelsedagsfirande och nätsurfande.


Så glad över denna nyhet!

Resumé: ICA-Jerry blir programledare

Egentligen så vet jag inte om jag vill stötta travsporten i sig, jag tycker på många sätt att det är fel att "bränna" ut hästar i tidig ålder bara på grund av att vi ska tjäna pengar på dem. Men jag tänker göra ett undantag på Lördag och spela, för jag vill gärna öka tittarsiffrorna nu när Hudik är med i rutan.


love,


7/24/2011

Världen för oss i Skandinavien är förändrad på många sätt..



Godmorgon världen.
Vi gnuggade vår sorg ur ögonen idag och vaknade upp till en gigantisk känslomässig baksmälla. För visst känns det som att hela denna helgen var en enda stor värdslig sorgefest som färgades av oskyldigt spillt blod och av tårar och känslor av maktlöshet. Vi kunde inte annat att reagera när den sortens hat som vi inte ens trodde existerade i en enda människas kropp, visade sig med en sådan kraft. Ännu en gång så är vi sårbara inför det oväntade. Det är meningslöst att fråga sig varför detta hemska hände. Det är såklart flera olika faktorer som gör att denna man blev som han blev och att ingen upptäckte det hemska som han planerade, (och tydligen hade planerat i flera år!) Man kan fråga sig var det gick fel någonstans och varför, men det har man nog inget för. Det är oförståeligt. När så många mammor i Norge just har förlorat det käraste dem har på ett så onödigt sätt, så kan jag som mamma inte annat än att känna med dem, ända in i botten av mitt hjärta och det är därför jag skriver detta inlägg i dag. För att visa att något sådant här inte går mig osett förbi.

Vila i frid alla ni oskyldiga som miste ert liv på detta hemska sätt.

Nu kommer efterdyningarna.


Tydligen så är detta tyvärr inte över än.


7/01/2011

Dagens tips







Tjoho!


Tittar in en snabbis mellan fasadmålning och shopping för att tipsa er läsare om en underbar artikel som handlar om livet, jag kan nästa sträcka mig så långt och säga att det är en av de vackraste artiklarna som jag har läst inom ämnet, ni hittar den;


HÄR!




Svettiga sommarkramar på er! ♡




6/24/2011

När kommunen nekar blir många lidande!

Artikeltips

Ännu en artikel i Kvällsposten om orättvisa. Jag tycker synd om den ensamstående och arbetslösa mamman som blir tvungen att kämpa för detta!

6/17/2011

Köping blir USA-export



Yay! Vad kul för Linda och gänget!


Filip Hammar avslöjar i Schulman show att Köping blir USA export.


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article13186094.ab



Fler projekt på gång

– Det blir av nu där borta. En bomb jag släpper här i ”Schulman show”! Det har varit lite på gång, det görs på ett amerikanskt gruppboende. Jag hoppas verkligen att jag får säga det här nu, säger Filip och skrattar.Det är ännu oklart när och var programmet kommer att sändas, eller vilken stad serien kommer att utspela sig i. Filip Hammar berättar även att USA har fler program att se fram emot.– Vi har några egna projekt som vi håller på att sälja därborta, säger han.



Och så klippet i Schulman show;






Love,

 

4/26/2011

Att ta med funktionshindret ut i samhället

Diskussionerna angående huruvida det är "humant" att låta funktionshindrade medverka i tv-program, Realityshows osv fortsätter. Det är ett starkt ämne och många vill bestämma om dess framtida vara eller icke vara. Jag noterar dessa artiklar här i bloggen eftersom att jag tycker att alla ska få komma till tals. Det upprör så klart många av oss och vi behöver få debattera om detta. Jag står fast vid mina tidigare inlägg som du kan läsa här och här att jag tycker att alla ska få synas i rutan på lika villkor.





Debattören: Sveriges television måste stoppa inspelningen av ”Mot alla odds” Artikel i Aftonbladet





Love,

3/20/2011

Hur många idioter finns det på aftonbladets kommentarsfält?




Nu är "våra" funktionshindrade från hotellet i ropet hos Alex Schulman också. 


Jag tycker att Robert Aschberg sköter sig oklanderligt angående frågan om han tycker det är lyteskomik eller inte angående några framtagna klipp. Som han säger; "det är en svår balansgång just i det fallet". Något jag även reagerar på just i det klippet som de visar är att praktikanten uppenbarligen inte kan prata engelska och jag undrar då varför hotellet låter honom sköta de utländska kunderna? Kan inte någon av de andra praktikanterna som kan engelska hoppa in i stället då tex? Nej, nu har vi världens chans att skapa välvilja och positiv inställning i samhället till våra barn, jag hoppas verkligen inte att vi slarvar bort den chansen! Om våra förståndshandikappade ska synas mer i arbetslivet så måste detta skötas PÅ RÄTT SÄTT med handledning och träning och så klart efter deras EGNA förutsättningar.




Vissa kommentarer angående det här gör riktigt ont i mitt mammahjärta och jag blir LEDSEN! Det känns just nu på grund av sådana här kommentarer ännu viktigare att fira Down syndrom Day i morgon!




MeneTekel
 
66 år, Gnesta
 
   
En annan del av Köping, ICA-reklamen, Hur många lingon finns det.. och detta - är inte marknaden mättad snart vad gäller freak shows? Just ja, Markus Larsson också - den mest förståndshandikappade... Idag 00:34





Uppdatering;
Precis när jag skrivit färdigt detta inlägg så pekar Julian på en bild av Heidi Klum och säger Mamma! 


Tack älskling, du vet hur du ska lägga bomull. Kan nog bli en ballerina kladdkaka till dig i dag också ändå. 




Love,


 

3/18/2011

Mediasamhället på gott och ont

Visst, jag förstår till en viss del vad denna snubbe menar. Att det ärliga på något sätt blir smutsigt när det fläks ut i media och folk tjänar pengar på det, men så har det ju alltid varit, vare sig det handlar om utvecklingsstörda eller vilsna småtjejer. Eller hur? Vi lever ju trots allt i ett mediasamhälle och ska inte alla grupper få synas i det ändå, jag menar, ska en viss grupp människor skyddas från allt det kommersiella bara för att dem är funktionshindrade eller på annat sätt anses mindre värda?

1/03/2011

Planerar man för katastrof, så får man katastrof.

Julian är hemma denna veckan också för avdelningarna på förskolan är sammanslagna och jag tyckte att det skulle bli lite för mycket stök för lillen att befinna sig i en lokal med så mycket folk. Annars är han ganska bra på det här med att skärma av sig, endast en gång under julen fick vi gå undan till ett annat rum, då det blivit för mycket folk och intryck. 


Här försvinner Julian in i sitt tält som han älskar att leka i.



Och så lite om det här med syskon och funktionshinder igen. Här nedan har ni en artikel om Gabriella som har fått en öppnare livssyn med hjälp av ett syskon med funktionshinder.


Gabriella jobbar som Homeopat och ser samspel mellan kropp och själ.



Gabriella är äldst av tre syskon och en ganska typisk storasyster, vårdande och ansvarstagande. För Gabriella förstärktes den rollen genom att hon fick en lillebror med Downs syndrom. De fick en alldeles speciell kontakt genom att Gabriella i många sammanhang var den som tolkade åt honom. Och hon reagerade mycket starkt mot människor som betedde sig dumt eller fördomsfullt mot lillebror.
– Det är komplext att växa upp i en familj där ett av barnen har ett handikapp, men jag kan också se att det är just därför jag är där jag är nu. Jag utvecklade en känslighet för att tolka stämningar och människor och det har jag stor nytta av.
Hemma i det öppna och varma klimat som rådde i familjen lärde hon sig också att våga prata om tunga och känsloladdade ämnen. Även det är något som hon har nytta av i dag.
En annan lärdom som hon bär med sig från uppväxten är att vi alla är olika och hur viktigt det är att acceptera och respektera den som är annorlunda.
– Egentligen tycker jag man kan säga att alla är annorlunda! Och alla har rätt att få vara sitt unika jag. Det försöker jag verkligen inpränta i mina barn. Det är ett sätt att ge dem självförtroende – jag tycker det är väldigt trist med likriktningen i samhället och grupptryck som gör att människor inte vågar vara som de vill!




Love,
 

12/08/2010

Kolla in den här appen!

Pappa Erik Arvedson behövde en mobilapp för att lära sig teckenspråk för att kommunicera med sonen Leo. Nu finns den att köpa för alla som har iPhone.

Artikel i Föräldrakraft

12/03/2010

Se mig i ögonen.




Hon har blivit en celebritet. Medierna står i kö för intervjuer. Orsaken är bilden ovan. Den finns i en annons för Cap48 och syftar till att öka medvetenheten runt funktionshinder. Texten i annonsen är fritt översatt "Se mig i ögonen. Jag sa ögonen"

10/06/2010

En gammal klassiker men, Hillevi, den här texten är så fin.


”Varför får vi aldrig se barn med funktionshinder i barnprogrammen?”

Jag vill se fyrklövers- barn – överallt

 
 
”Varför får vi aldrig se barn med funktionshinder i barnprogrammen?”
 

Vi lever i ett Bolibompaland. Därför var det inte så underligt att min man kom ut till mig i köket en kväll. Lite lätt upphetsad. ”I dag var det en härlig liten kille med i programmet. Programledarna hade varit hemma hos honom och kollat in hans rum.”
”Jaha?”
”Han hade downs syndrom!”
”Ja?”
”Jo, det var inte förrän då jag insåg att jag aldrig sett något barn med funktionshinder i Bolibompa förut.”
Det hade inte jag heller tänkt på. Möjligtvis hade jag sett något inslag från 80-talet, där det mest hade handlat om ett problembarn. Varför är det så? Varför låtsas vi som om alla barn är ”normala”? Varför får vi aldrig se barn med funktionshinder i barnprogrammen? Alla dessa kändismammor som pryder omslag på tidningar – aldrig någonsin har jag sett dem krama ett barn med downs syndrom eller hört dem prata om sitt fina aspergerbarn. Varför det? För att det inte ser snyggt ut på bild? För att det är lite skämmigt? Det kanske inte säljer några tidningar?

På radion hör jag Tendens dokumentär om hur det är att leva med aspergers. Man räknar med att det finns 45 000 människor i Sverige som har diagnosen. En av dem är Daniel. Han är precis som vilken ung, begåvad
kille som helst, men ibland har han svårt att förstå hur andra människor tänker – och tycker inte om förändringar. Han gillar inte att han fått diagnosen asperger.
”Det är som att vara dömd för resten av livet”.

Dömd av andra människor, till att vara utanför, att inte få vara med. Därför vågar han inte heller berätta om sitt funktionshinder för sina arbetskamrater på McDonalds. Fast det kanske skulle vara bra att de förstod varför han inte kan jobba lika fort eller stå i kassan. Men han vågar inte berätta. Det är bara chefen som vet. Så för sina arbetskamrater framstår han förmodligen bara som lite konstig och udda.
Länge jobbade jag själv tillsammans med en klok och varm kvinna. Det var inte förrän vi hamnade bredvid varandra på en kurs och hon hade haft en extremt jobbig morgon som hon berättade att hennes ena son hade asperger. Hon sa det närmast viskande. Som en hemlighet. Som om hon ville gömma undan honom för världen. Det kändes så sorgligt. Barnen är ju det finaste vi har.
Eller som Daniel säger . ”Ofta är det som är ovanligt och sällsynt i naturen inte något dåligt och fult, utan något mycket uppskattat och dyrbart. Som när man hittar en fyrklöver”.
Precis så. Jag vill se fler fyrklöverbarn. Överallt. 
Skrivet av Hillevi Wahl

10/01/2010

Simning


Publicerad 24 september 2010Uppdaterad 24 september 2010
Textstorlek
Jennie Eskilsson, som har Downs syndrom, tränar simning tre gånger i veckan. Nu väntar VM i Taiwan.
Jennie Eskilsson, som har Downs syndrom, tränar simning tre gånger i veckan. Nu väntar VM i Taiwan.
Fotograf:
Matsåke Persson

Nästa vecka börjar
VM-äventyret för Jennie

Duktiga simmerskan Jennie Eskilsson, 23, i Krokom, har Downs syndrom, en utvecklingsstörning som vari erar i grad. Nästa vecka åker hon på sitt livs äventyr: VM i Taipei i Taiwan.

Relaterat

Artikelbilder

Jennie Eskilsson åker till VM i Taiwan tillsammans med sin pappa Bengt.
Jennie Eskilsson åker till VM i Taiwan tillsammans med sin pappa Bengt.Fotograf: Matsåke Persson

Fakta

Downs syndrom

Det föds årligen cirka 120 barn med Downs syndrom i Sverige. En siffra som i stort sett är konstant.
Downs syndrom är den vanligaste formen av utvecklingsstörning och beror på att det finns en kromosom för mycket i barnets arvsmassa.
Graden av utvecklingsstörning till följd av kromosomavvikelsen varierar mycket, vilket gör att det inte exakt går att beskriva hur Downs syndrom påverkar barnet.
Personer med Downs syndrom kan utvecklas mycket genom stimulans, habilitering och andra insatser.
– Det känns spännande och roligt att åka dit. Och jag är inte ett dugg nervös, säger Jennie.
Hon kvalade in till mästerskapen på sex distanser vid den årliga May Phillips Memorial Championship-tävlingen i Southampton i våras.
– Jag är så stolt över att hon kvalificerade sig, säger Jennies pappa Bengt som på onsdag åker med sin dotter till Taiwan.
Jennie älskar sin simning.
– Det är nog det bästa jag vet. Jag lärde mig simma redan när jag var sju år.
I våras avslutade hon sin tvååriga utbildning på Mellansels folkhögskola utanför Örnsköldsvik.
– Nu jobbar jag på Ava Garden i Dvärsätt, på Café Bönan och i tvätten på sjukhemmet i Krokom. Och så tränar jag simning tre kvällar i veckan.
Det är femte världsmästerskapet för simmare med Downs syndrom. Cirka 300 deltagare från 30 länder kommer att delta i tävlingarna som pågår 1–8 oktober.
Förutom Jennie står tre simmare från Sundsvall för det svenska inslaget.
En del av hennes VM-resa finansieras via sponsorer.
– Det är företag i Krokom som bidrar med 10 000 kronor. Men resten får tas ur pappas ficka, säger Bengt Eskilsson.
Krokoms Handikapp IF har numera 15 tävlingssimmare i åldern 14–35. Brist på ledare innebar nämligen att ett antal aktiva från Frösön bytte klubb.
Ledartrojkan består av Bodil Karlsson, Elisabeth Crona och Bengt Eskilsson.
– Vi välkomnar gärna fler ledare, säger han.




 

7/03/2010

Fin artikel att uppmärksamma!

Det är sällan som människor med Down syndrom går alla första 9 åren i vanlig grundskola. I den här artikeln läser ni om en kille som lyckades med just den bedriften. Kul och inspirerande artikel!

nwt.se - Nu flyttar 15-årige Filip till Bollnäs

6/03/2010

Torsdagsdokumentären


Så fin artikel i Expressen idag om våra älskade "annorlunda" samhällsmedborgare. Fällde nästan en tår nu när jag satt ute på lunchen och läste om hur Glada Hudik-teatern har hjälpt dessa unga begåvningar i livet.



Nu ser vi fram emot dokumentären om Glada Hudik-teatern som sänds i 4 avsnitt i höst!!!