Den biologiska slumpen?

Jag har alltid haft svårt att tro på att det finns något som heter slumpen.

 Vem är slumpen? En man i svart som halkar in på ett bananskal i ett rum tomt på kunskap, han som sätter namn på en process som vi inte kan förstå eller förklara? Den klumpiga och plumpa slumpen, som allt för ofta verkar förstöra stämningen för folk. Det var slumpen som gjorde det. Det var slumpen som gjorde att du missade bussen precis, tappade dina nycklar, glömde viktiga papper hemma. Men ändå kan vi inte riktigt bestämma oss för om vi gillar slumpen eller inte för slumpen kan även göra bra saker," det var slumpen som gjorde att min man och jag träffades, "det var slumpen som gjorde att jag hittade den perfekta platsen att fria på." 

  Personligen så tror jag inte på slumpen , jag tror att det finns en mening med allt.  Även det som vi inte kan förklara eller sätta ord på.  Som Herr Einstein så indirekt uttryckte sig; Jag tror inte att Herren spelar tärning! 

Slumpen är en mycket stor aktör här i livet, och han kom även och hälsade på oss när Julian föddes, han stod där i BB rummet och tryckte i ett hörn i bakgrunden, och när jag frågade doktorn varför just mitt barn hade fått Down syndrom, så kröp han fram ur sitt hörn och presenterade sig som den biologiska slumpen.

Okunskapen är fortfarande stor , och jag förundras idag över hur många som tror att Down syndrom är en sjukdom. Därför måste jag poängtera än en gång att det inte är en sjukdom, det är en förändring i kromosomuppsättningen. 

Vi vet fortfarande inte varför ett barn föds med downs, och i dem flesta fall så blir det en spontan abort av fostret, så det är ett mirakel att vissa överhuvudtaget föds. Men som det ser ut idag så vill folk att dessa mirakel till varje pris ska stoppas. 

Vi får väl se vad slumpen säger om det...

Önskar er en HÄRLIG Onsdag alla fina!

love,