När det värker i mammahjärtat

Då har vi stött på vår första motgång angående Julians planerade förskolegång till hösten. Det finns två förskolor här i närheten, en Kooperativ och en Kommunal, båda två med gångavstånd ifrån vårt hus, vilket är vår enda möjlighet eftersom jag inte har något körkort. Den Kommunala förskolan var vårt förstahandsval, eftersom dom har Specialpedagoger där, och förmodligen mer resurser. Men när jag ringde och kollade upp vår plats som vi sökte i början på detta år, så visade det sig att den inte fanns, vilket jag tyckte var konstigt för dom lät väldigt positiva när jag ringde den första gången. Vi vet med säkerhet om en plats finns till oss om två veckor. Så nu måste vi börja fundera över den Kooperativa istället och söka en resurs ifrån Kommunen. Något som jag reagerade över, var Rektorns uttalande om att dom inte haft någon med Down syndrom på en förskola i vår kommun förut? Denna Rektor hade suttit i 30 år!!! Hur kan detta ens vara möjligt?

Min dröm om en integrerad förskola och skola känns nu lite avlägsen, och när jag läste om en mamma som tränar sin 4 åriga pojke med Downs i hemmamiljö pga för dålig träning på förskolan så värker det i mammahjärtat.

Denna artikel handlar om Malin och hennes underbara skola, och ger lite hopp till oss ds-föräldrar.

Genarp Prisad metod gör livet för Malin enklare Publicerad 19 mars 2009 - 19:32 Uppdaterad 20 mars 2009 - 10:52 Malin Andersson är 8 år och går i ettan på Genarps skola. Skillnaden mellan henne och de andra eleverna i klassen är att hon har downs syndrom. SVT Play Klockan är 9 på Genarps skola. På morgonsamlingen går läraren Helena Öhman genom vad som ska hända under dagen. Helena använder både tecken och tal när hon berättar, en av dom anpassningar som lärarna och klassen har fått göra för Malin Anderssons skull. - Jag tänkte att vi bara skulle lära oss några ord, men så fick vi en sådan otrolig respons för eleverna, så då fortsatte vi att lära oss, berättar Helena Öhman. Idag är tecknen ett naturligt inslag i barnens skoldag och är mycket uppskattade. Malin berättar med hjälp av tal och tecken att hon var i Österrike förra veckan och åkte skidor. Att använda tecken ingår i den så kallade Karlstadmodellen, en språkinlärningsmetod för alla som har en språkstörning. För att understryka orden och lättare få dem att fastna i minnet, används färger, bilder, tecken och tal i kombination. Imorgon uppmärksammas metoden extra mycket när grundaren Irene Johansson får pris av svenska downföreningen på firandet av Internationella Downs syndromdagen. - I Karlstadmodellen är alla substantiv röda och alla verb blå till exempel, berättar Susanne Einarsson som är Malins stödperson. - Vi har använt den här metoden ända sedan Malin var ett och ett halvt år. Downs syndrom är en kromosomrubbning som leder till en utvecklingsstörning i varierande grad. Malin har en lätt störning och för hennes föräldrar var det självklart att hon skulle gå i en vanlig skola. - Vi hade många diskussioner om att det fanns särskola och så vidare, men vi ville ändå att hon skulle gå i en vanlig skola, berättar Malins mamma Jeanette Persson. - Nu tar vi en termin i taget och så länge Malin tycker det är roligt och det fungerar så får hon fortsätta. Hon är så stolt över sin skola och att hon kan skriva och läsa. För Jeanette Persson är det viktigt att uppmuntra och framförallt utmana. Blir det för svårt säger Malin ifrån. Men målet är ändå att hon ska kunna klara sig själv och känna sig som alla andra i samhället. Traditionellt tycker Jeanette att man varit för försiktig med barn som har downs syndrom. De behöver också utmaningar att nå upp till för att utvecklas. - Malin har bestämt sig för att hon ska bli kock när hon blir stor. Så då får hon väl kämpa på här, för ska hon bli kock kanske hon måste gå på ett vanligt gymnasium i framtiden, berättar Jeanette. Helena Öhman tycker absolut att fler barn med downs syndrom skulle kunna gå i vanlig skola. - Skolan är till för alla och det är upp till personalen att ge barnen en miljö som är lärande, säger hon.