Då sitter man här igen, i soffan på Julians rum, barnskivan har gått hela tre varv redan, och låtarna kan jag utantill. Jag suckar högt, Julian tittar upp och skrattar, jag frågar honom hur hur han vara så på topp när han har varit vaken sedan halv 7 imorse, förutom en liten nap vid lunch? Men han bara tittar förvånat på mig och pillar förstrött på en kudde, sedan tar han tag i en spjäla på sängen, och drar sig upp , han ställer sig upp och skriker så högt han kan. Jag suckar igen, lunkar fram med tunga steg och lägger honom ner, stryker över håret, sjunger för honom. - Lilla du, mamma är trött nu, viskar jag fast jag vet att det inte har någon betydelse för honom, det jag säger. Han drar in benen under sig, kommer upp i sittande position och gungar fram och tillbaka, jag lägger honom ner, han sätter sig upp, jag lägger honom ner, han sätter sig upp, allt detta ackompanjeras av små skrik av missnöje ifrån lillen som skär sår i öronen på mig. Varför vill han inte sova?
Kan känna igen mig till en viss del, själv har jag barn med ADHD som är uppe på nätterna ibland och 5-tim sömnen går tyvärr alltför fort.
SvaraRaderaMina "Underbara monsterbarn" är det underbaraste jag har men man får höra mycket "stackars dig att du orkar" Jag har inte valt mina barn men är otroligt stolt över att jag vart den utvalde mamman.
Kommer att följa din blogg och din son är en underbar guldklimp!
Jag ser en stark mamma som finns där för honom.
Tack!
SvaraRaderaJa, vi är en hel del starka mammor därute!
Ha en skön helg!