Jag föddes när jag var 28 år. Jag föddes i precis samma ögonblick som när min son kom till världen, den 7 december kl; 6.48 firar vi vår födelsedag han och jag. De 28 år som gick innan dess kanske man kan kalla för "tiden förut, då jag trodde att jag levde". Men det gjorde jag inte, jag sprallade mest runt. Det är därför jag är så rädd för att förlora min son, för då dör ju jag med. Och jag är rädd för att dö själv också, för då dör kanske min son? Döden och livet ligger varandra så nära ,men när man är mitt uppe i det ena så existerar inte ens det andra. Eller hur? Det är jobbigt att vara mamma, men det är också det mest vackraste och mest levande som finns. Tänk på det när bajsblöjorna samlas på hög ,när det är allt för tidigt på morgonen för att orka upp, när tvätten växer sig hög och du missar ditt favoritprogram på tv bara för att din minsta och skrikigaste lilla arbetsgivare inte vill gå och lägga sig.
Tänk på det då. Det lilla livet du födde, gav dig även ditt.
Love,
Vad fint! Tack!
SvaraRadera