Jag blev så glad idag när jag fick nyhetsbrevet från Julians förskola i mailen,det värmde verkligen i hjärtat när jag läste att både personal och barn på Lillpigan har tagit till sig den del av karlstadmodellen som innebär tecken som kompletterande kommunikation i språkutvecklingen. Det är så svårt att förklara hur mycket och hur gärna jag vill att Julian ska få vara en del av allt, och hur jag vill att han ska få samma möjlighet till utveckling som alla andra barn. Ibland krävs det lite mer strid, men ibland så kommer det ett mail som bevisar att folk verkligen engagerar sig och bryr sig.
Lillpigan vilken underbar förebild för andra förskolor!!
Utdrag ur mailet...Tror nästan att jag ska rama in detta och sätta upp det på väggen ;)
TAKK- eller tecken som alternativ o kompletterande kommunikation
Ni kanske har sett att det sitter många bilder uppe på Lillpigan nu, bilder med tecken till? Eller så kanske ni har sett barnen gestikulerat o visat? Vi har börjat att anv oss av enkla tecken tillsammans med barnen (detta för att stimulera språkutvecklingen) , inom frukt kläder djur etc. barnen snappar fort upp och härmar. Mössa skor jacka äpple banan är några vi anv.barnen tittar intresserat och tar efter, frågar o vill att vi visar hur man gör. Detta spinner vi vidare på och skickar bla 2 pedagoger på kurs för att vi ska kunna lära ut mera!!
Älskling. Du ska inte behöva kämpa för att få vara du.
Har hittat denna underbara blogg och njuter speciellt av de fantastiska bilderna på din fina son.
SvaraRaderaRoligt att läsa om förskolan. Jag är grundskollärare och har jobbat mest i årskurs 5-6. I vår kommun jobbar vi med inkludering och förra året hade jag förmånen att ha en tjej med ds i min klass. För mig är det oerhört viktigt att det är en skolan för ALLA barn och är tacksam att jag jobbar i en sådan skola. Naturligtvis ska det vara inkludering efter barnets behov och de behöver naturligtvis extra hjälp och ibland enskild undervisning men den sociala tillhörigheten är så viktig. Man ser hur mycket hon lär sig genom att härma sina klasskamrater. Dessutom lär sig klasskamraterna av henne. Vi jobbar också med tecken som stöd och hennes stödpedagog kan teckenspråk. Själv är jag inte så duktig på det men jag och klasskamraterna lärde oss nya tecken hela tiden.
Nu är jag föräldraledig med min lilla son som är 7 veckor och i förra veckan var jag och hälsade på i klassen. Under våren var hon väldigt intresserad av min mage och hon älskar verkligen bebisar. När vi kom blev hon lite blyg och rädd så tittade bara lite i smyg på min pojke men hon var tvungen att lyfta upp min tröja och känna på min mage =) Gullungen!
TACK för den fina kommentaren! Ni är så många fina, härliga människor där ute!
SvaraRadera