På vägen hem ifrån affären idag så stannade jag och lyfte blicken och stirrade rätt upp i en underbar stjärnklar himmel. Något sådant oändligt vackert får det där berömda perspektivet att titta fram igen, det är så lätt att glömma att allt inte kretsar runt just mig och min lilla vardag. Jag älskar en stjärnklar svart himmel, den får mig att känna mig som en liten, liten del i något otroligt och svindlande stort. Jag tror att vi människor tittar på tok för mycket ner i backen.
För svara ärligt nu, hur ofta lyfter du blicken uppåt egentligen?
En annan sorts stjärnhimmel tagen ifrån ABC Leksaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar