 |
| Det är svårt att sluta göra saker i farten. |
Love,
11/01/2010
Stressfri i teorin...
Man kan glömma bort allt vad stress heter när man har ett funktionshindrat barn. Julian är super allergisk mot stress, han märker direkt om jag visar minsta lilla tendens till att stressa, tex om jag pratar snabbare och inte hinner teckna till honom då skriker Julian rätt ut för då hänger han inte med. Detta har varit väldigt svårt för mig att hantera för jag är väldigt energisk av mig och jag har svårt för att sitta still under en längre tid. På ytan är jag superlugn men under allt det där så bubblar och sprakar det och tankarna går i 190. Julian kräver 110 procent av min närvaro, så är det bara. Jag vet att jag måste anpassa min takt efter Julians snigeltakt men detta är väldigt svårt när vi lever i ett stressat samhälle som kräver att man rör sig lite fortare än en snigel om allt ska fungera i vardagen. Men jag lär mig fortfarande och jag hoppas att jag snart ska bli snabbare på att hitta min tålamodsknapp så att jag kan bli stressfri i praktiken också och inte bara i teorin.
Love,
Love,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej och tack för titten in till mig och min blogg. Jag förstår precis vad du menar när det gäller att lära sig att inte stressa. Det är mycket och ofta som man står och tittar på sonen medan han kämpar i sin takt med ex kliva ur bilen, sätta på sig overallen, ta sig upp och ner i trappen. Ja, trägen vinner om man säger så. Nu har han med sin långsamma envishet lärt sig själv att dra upp dragkedjan själv. Så det är bara till att fortsätta att vänta.
SvaraRaderaVilken gudomligt söt son ni har!