"-Men säg vad jag ska rita då?" hon viftade högt med pennan i luften och papper låg redo på bordet. Jag svarade; "Kan du inte rita hur du ser på barn med Down syndrom?
Jag visste inte riktigt hur mycket min storasyster, alltså Alice mamma hade berättat och jag var nyfiken på en reaktion.
-Jo men vad är Down syndrom? frågade den nyfikna kusinen.
-Det är ju det som Julian har förklarade jag, det vet du väl, att Julian har en extra kromosom?
-JAHA, ja, ja, du vill att jag ska rita JULIAN!? Men SÄÄG det då!!!
För barn är det inte så komplicerat, utan ganska så enkelt, Julian är Julian med en extra kromosom. Det bara är så.
Här är Julian i Alice ögon. Ganska likt, eller hur?
ja verkligen barn är enkla! Synd bara att det inte kan sitta kvar för en del i vuxen ålder. Människor med massa fördomar och använder diagnoser som skällsord!
SvaraRaderaÅh, vilken underbar blogg du har. Jag hittade hit genom solo-tidningens repotage om er.. och nu har jag suttit och läst din blogg i en halvtimme.
SvaraRaderaJag är 20 år och i tre år har jag jobbat med barn som har downs syndrom och jag tycker att dom är helt underbara, även om det finns dåliga stunder också. Jag tror inte att det är samma sak att jobba med barn med downs sydrom som att ha ett eget barn med syndromet, så just därför tyckte jag att det var så kul att läsa din blogg. För att se hur det kan vara hemma hos barnet.
Fortsätt kämpa på och njut av att ha Julian som barn! :)
Marie!
SvaraRaderaDet retar mig oxå något otroligt mycket när folk använder diagnoser som skällsord! I vuxen ålder! Jag tror inte att dem tänker på det själva, men det låter så fult!
TACK för din kommentar fina Lina!!!
Stor Kram Lycka till med barnen och God Fortsättning! :)