Ni vet Sören Olson, han som har skrivit Sune böckerna , Prins Annorlunda och en massa annat bra?
På min födelsedag förra året så skrev han den här texten här nedan som ett inlägg i sin blogg. Jag tycker det är så fint skrivet så jag stal den och låtsades att det var en liten present till mig. Tack Sören!
Jesus lär ha sagt: ”Bli som ett barn, ty endast barnen kan ta emot Guds rike”.
Vad menade han med det, egentligen? (om det var så han sa...?)
Jag tror att han syftade på den kvalité som barn besitter.
Förmågan att se saker som de är.
Bara ett barn känner till sanningen.
En vuxen känner till verkligheten.
Och den baseras på olika tolkningar av sanningen.
Människor bär med sig olika erfarenheter och värderingar som blir till en sorts hypnos. Man ser bara den delen av sanningen som först blir filtrerad genom det man har valt att tro på.
Om vi en gång har valt att bli hypnotiserade, så kanske vi på samma sätt kan lära oss att avhypnotisera oss själva?
Vi kan välja att se livet som det är.
Det som är sant.
Utan att värdera eller skapa en religion.
Det finns cirka 300 religioner i världen. Alla bygger på att man ska tro.
Men sanningen behöver ingen tro. Den bara är som den är oavsett om du tror på den eller inte.
Lögner däremot behöver att någon tror på dem. Annars fungerar de inte.
Om ingen tror på en lögn så slutar den ju att fungera.
Men sanningen behöver som sagt ingen som tror på den.
De flesta religionerna bygger på att skapa ett förhållningssätt till det som inträffar i livet.
En lag som alla bör hålla sig till.
Det är i mina ögon inget annat än lögner som paketeras och presenteras på ett attraktivt sätt. Syftet är inte att upplysa människor om sanningen. Det är att få människan att tro på lögnerna i presentförpackning. Om man lyckas få människor att tro på lögnerna så uppstår en makt. Den som presenterar lögnen blir värdefull. Man tycker att det är den som har förstått allt. Den blir som en bärare av sanningen. Och alla som väljer att tro på just den attraherande förpackningen lägger över sin egen förmåga att se sanningen på någon annan. Man väljer att ge bort möjligheten att själv se sanningen. Den ska först filtreras genom någon annan.
Därför är jag en förespråkare av att varje individ måste söka sin egen sanning. Inte någon annans.
Om man frågar mig så är ”Gud” ingen personlighet. Det är ingen som ”är någon”.
Det är snarare en kvalité av kärlek.
För mig är Gud en ordlös sång i hjärtat.
Men det är min personliga uppfattning.
Jag hävdar inte att den behöver vara en sanning för någon annan.
Inte heller vill jag påstå att någon annan har fel övertygelse.
Vi människor har en möjlighet att tänka fritt.
Så varför inte göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar