Kärlek tar tid.

 

Varje gång vårkänslorna kommer och när solen tittar fram så kan jag känna sprittet i benen och lusten att röra på mig. Just nu är jag så sugen på att dra på mig joggingskorna och springa ut i spåret. Men jag måste vänta ett tag till för snön ligger ju så tjock på marken, bara lite till...Så jag cyklar i stället. Jag sitter inne på min träningscykel och jag blundar medan jag trampar. Mentalt så är jag tillbaka där jag växte upp, mitt fina barndomsställe. Jag cyklar förbi på gatan utanför. Den stora gula gården är sig lik, korna betar på ängen, fåglarna kvittrar och så alla dessa vita blommor, det växer vitsippor i mängder längs diket. Jag saktar ner, jag hoppar av och jag ställer undan cykeln ett tag, går sakta nedför den långa grusgången som leder till huset, det är varmt, våren är alltid så varm här nere. Till vänster så ligger det en stor röd lada, här hoppade vi i höet, vi barn, jag kan höra att skratten ekar i luften fortfarande, jag kan höra att någon skriker efter att ha råkat trampa snett i en komocka utanför ladan.  Vår stora svarta Labrador Bonnie kommer lufsande efter oss barn, alltid hack i häl, och alltid glad med en viftande svans. Glada tider. Varma tider. Jag närmar mig huset, det är nymålat, gult som solen, pappa och mamma ville inte ha det rött. Det skulle vara gult. Som solen. Lyckliga tider. Jag tittar in genom fönstret på nedanvåningen, det sitter en liten blond flicka där, hon bläddrar frenetiskt i en skivback, hon hittar en Beatles skiva och hon spelar den på LP-spelaren. Hon sjunger högt. Hon tittar upp och hon ser mig, hon vinkar, hon är glad. Jag vinkar tillbaka, jag hoppas att livet behandlar dig väl tänker jag. Jag går vidare, runt huset, ser ut över ängen på baksidan. Minns att jag gav ett löfte om att köpa tillbaka allt det här en gång i tiden, frågan är om jag verkligen skulle vilja ha det nu, saker förändras så fort. Bara på några år. Jag vänder om, det börjar bli sent, jag måste cykla hem igen, jag har ett barn nu, jag är mamma nu. Jag har saker att göra, jag ska lära mitt barn att hoppa i höet, att sjunga och dansa och att leva i nuet. Det tar tid. Jag ska hinna lära honom allt jag kan medan jag fortfarande finns här. Jag måste skynda mig nu. Saker och ting förändras så fort.



Love,