Här går jag, varje dag, till eller från dagis. Många tankar har tänkts längs denna väg. Det är något mycket meditativt i att promenera och under långa promenader kan man bearbeta många känslor. I dag tänkte jag att människan alltid lyckas hitta genvägar om dem tycker att en väg känns för lång. Som när jag går längs denna väg och närmar mig slutet då har det trampats upp en stig mitt i buskaget, allt för att man ska kunna ta sig snabbare fram till målet. Vart kommer den drivkraften ifrån? Att det är målet som vi bryr oss om mest och inte vägen dit? Jag tror nämligen att det är tvärt om. Att lyckas leva under tiden är en konst, att inte hela tiden längta bort någon annanstans. Välj den långa vägen så kommer du att få uppleva mer än bara målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar