6/30/2011

Att ta tjuren vid hornen, eller boken vid dess rätta blad?


Jag skulle ju skriva och berätta för er om den där boken som jag var lite rädd för. Man kan nästan säga att denna bok är en helig graal i funkiskretsar. Boken som jag blev tipsad om redan första dagen som vi fick vår diagnos satt på lillen. Boktipset som skrevs ner i hemlighet på en servett (som att det var något väldigt mystiskt med att få veta) av en barnmorska på min avdelning och som strategiskt hade placerat ut den väldigt synligt på min säng, när jag var på toaletten. 
På servetten, som jag ju såklart hittade direkt när jag kom tillbaka, stod det skrivet med gammal skrivstil; Prins annorlunda.
Sen inget mer. 
Men ni läsare vet säkert vilken bok det handlar om. Ni mammor till barn med Downs har med all säkerhet suttit och läst denna bok och nickat igenkännande till varenda liten känsla och vartenda pirr i hjärtat. Men, för att återgå till förklaringen till varför jag var så rädd då. Eller, rädd och rädd, det är inte rätt ord. Jag var avståndstagande. Då. För att denna bok låg mig så nära. Och  jag visste knappt vad Down syndrom var.  Jag visste inte om den skulle vara positivt eller negativt laddad och just då när jag blev tipsad om att läsa denna bok så ville jag bara tänka positivt. Jag ändrade därför min riktlinje helt, jag dök djupt ner i långa forskningsrapporter med glada resultat , grävde runt i mina egna uppfattningar, hittade nya sätt att tänka positivt,  jag läste bloggar som handlade om livet här och nu. Min törst var oändlig och när jag väl var känslomässigt redo att läsa boken så var jag så trött på ALLTING som var  förknippat med Down syndrom att jag i ren protest började avsky boken, utan att ens ha läst den. Vart jag än gick så fick jag tipset om att läsa denna bok. Det gjorde bara att min avsky växte mer och mer. Det förvandlades till rebellitet, jag tänker då inte läsa den förbaskade boken, och jag började leta maniskt efter någon annan bok. Med samma ämne. I samma klass. Men den fanns inte.


Så nu sitter jag här ändå tillslut.
Och ska just börja läsa...

Jag tror att jag kommer att lägga mig sent i kväll....



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar