Jag sitter där på min pinnstol i trädgården framåt kvällskvisten och insuper det sista av just denna sommarkvälls levnad. Ett sista djupt andetag här ute i den friska luften som doftar blommor och smakar bekymmerslös barndom. Bakom trädgårdsskjulet går solen sakta ner. Sommar är barndom för mig, att leva i nuet och att vilja ta till vara på alla dessa underbara kvällar. Att stanna upp och att stanna uppe en stund längre med förklaringen att det är för ljust ute för att kunna sova. Eller kanske ett pirr i magen inför färden bort till kiosken där man skulle få köpa glass och godis, trots att det bara var Tisdag. Kall och huttrande liten barnkropp, alldeles tovig och våt i håret och ändå väldigt redo för dopp nummer 6. Liten, fräknig och lycklig.
Och så verkligheten, foten innanför dörren igen, tillbaka in till vardagen, tvätten, räkningarna och stressen. Ställa klockan inför morgondagen. Jag undrar vart man behöver åka för att slippa stress? Varför är det så lätt att stanna upp när man är liten, men så svårt när man är stor? Vart ska man befinna sig för att lyckas leva i nuet? Två veckor kvar innan semester och då. Då kanske man kan få sig lite lugn och ro. Lite vila i själen. Det spritter så förbannat i själen just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar