7/17/2011

Elit eller hjärta?


Alltså.

Jag är bara tvungen att få yttra mig inom debatten som pågår just nu angående Danmarks utrotning av foster med Down syndrom och att det sista barnet där med ds kommer att födas ca 2030 om utvecklingen fortsätter i samma takt.
Jag är så arg så att jag kokar.
Jag har läst dessa artiklar och kommentarerna som tillhör både artiklarna och de olika bloggarna, och jag häpnar över folks sätt att tänka.

Nu ställer jag en fråga till er; är vi på väg att utveckla ett elitistiskt robotsamhälle? 

Har du läst George Orwells bok 1984?
Om du har det så förstår du precis vad jag menar med detta inlägg och vart jag vill komma. Om inte, så har du kanske sett någon av de där science fiction filmerna från 80-talet där vi människor skildras som känslokalla robotar? Jag ger dig dessa skildringar, för så nära dessa ämnen som jag kom i kväll har jag inte kommit på länge. Att jag någonsin skulle behöva välja "sida" och ta en stark politisk ställning på grund av att jag födde ett "annorlunda" barn. Det trodde jag aldrig.
Ni som är mammor och pappor, ni vet. Hur mycket man älskar sitt barn. Ni vet hur det känns i hjärtat när just ert barn råkar illa ut. När han/hon slår sig. Faller och skriker. Bryter benet. Blir slagen och blöder. Missar bussen. Kommer sist. Inte klarar provet. Ni vet precis hur det känns när ni inte kan göra mer för ert barn fast att ni så gärna vill. Ni vill blåsa bort det onda. Låta det läka utan någon väntetid.
Du som har haft ett barn som har varit sjukt Du vet hur det känns när du bara kan stå vid sidan om och känna hjärtat svida.

Så känns det nu. Fast mitt barn är inte sjukt!
Down syndrom är ingen sjukdom!



Mitt barn, en samhällsplåga? Någon som frivilligt väljs bort?
Ni måste vara blinda.
Hur kan ni inte se?

Du kan inte mäta ett högre medvetande i pengar.
Du kan inte mäta kärlek och kunskap i pengar.

Elitism, samhällsnytta, perfektionism, duglighet, produktion, odefekta pengaindrivare.
Jag mår fysiskt och psykiskt illa över dessa ord just nu.



kaffepaus said... 
 
Driver du bara med oss eller är du allvarlig?

Utopiska visioner om framtida "perfekta samhällen" har vi mött på förut genom historien, de har slutat i massmord och ett ohyggligt lidande för miljoner av "defekta" människor.

Men, vad exakt, Erica, är det som rättfärdigar att någon/några har makten att bestämma över andra människors liv och död? På vilket sätt är det ens jämlikhet?
Erika said...
Jag menar inget annat än vad politikerna förmedlar. Du duger bara om du kan prestera. Vad är det då som är så konstigt med att jag beskriver det med andra ord?
Man måste helt enkelt tänka på vad man ger för liv till det klimatet.
Samhällsnytta kallas det för.

14 kommentarer:

  1. Jag förstår inte vart mänskligheten är påväg? Allt detta prat om att de handikappade har kommit så långt i våran samhällsutveckling och ditt och datt. Detta bevisar ju bara motsatsen. Känns som om vi har hoppat tillbaka 60 år i tiden. Usch.. mår illa efter att ha läst artikeln och kommentarerna. :(

    SvaraRadera
  2. Finaste Heidi. Jag förstår det inte heller. Så många som säger att de tycker att våra barn har lika mycket rätt att leva men sedan när det väl gäller, då står dem bakom ett beslut att ta bort dem helt och hållet från vårt samhälle. Det är hemskt.

    SvaraRadera
  3. Jag har läst artikeln och ett antal bloggar. Jag slås av hur många det är som har ett extremt kollektivistiskt perspektiv på saken och yrar om "samhället" hit och dit. Är det inte bäst för alla om föräldrarna bestämmer? Är inte det centrala, precis som i abortfrågan i allmänhet, att varje barn är önskat?

    Om föräldrarna tycker att det är okej att föda ett barn med en så svår sjukdom som Downs syndrom faktiskt är, så får de väl göra det. Om de inte vill ha den komplikationen utan hellre väntar på ett friskt foster så får de väl göra det? Det är säkert bäst både för barn och föräldrar. Att ge föräldrar kunskap och medel att välja kan inte vara fel.

    SvaraRadera
  4. Vafan? Har du ens läst 1984? Ett jäkla dravel om elitiska samhällen när det framstår klart och tydligt att det är föräldrarna som bestämmer själva. Bara för att tekniska landvinningar inom medicin ger möjligheten att välja bort (Nintendo?) DS-ungar betyder det inte att föräldrarna blir påtvingade ett val.

    SvaraRadera
  5. Jag tror inte det nödvändigtvis måste handla om att man nedvärderar barn med downs. DS är som sagt ingen sjukdom i sig, däremot bäddar den för många följdsjukdommar, och jag tror att många blivande föräldrar helt enkelt inte vågar ta risken. Självklart vill man inte se sitt barn lida och det är inte alla som klarar av den extra stöttning ett sådant barn kräver. Man kanske redan har fyra fem barn och känner att de skulle blivit väldigt åsidosatta osv. alla har sina personliga skäl.

    SvaraRadera
  6. Ni som påstår att downs syndrom inte är en sjukdom behöver köpa er en ordbok. Downs syndrom är en genetisk sjukdom och inte någon glad version av en människa.

    SvaraRadera
  7. Hej,

    Tack för ditt inlägg Emily, jättebra. Jag blev också förbannad när jag läste artikeln och kommentarerna. Tidsandan i all sin fulhet - livet ska vara enkelt, framgångsrikt, man ska vara närande - inte tärande, bidrar man inte till tillväxten har man inget existensberättigande. Ni som är högutbildade är välkomna hit - ni andra bör stanna där ni är, de som arbetar ska belönas högt - resten ska skämmas för sin oduglighet.

    Ni som skriver att det är upp till var och en att bestämma själva - jag håller med. Men då ska informationen kring DS vara neutral och objektiv och inga jävla skräckbilder om att samhällets stöd inte räcker till eller att det är jättestora risker med DS. Nämn en stor risk med DS, någon..? Hjärtfel? Ja, 40% har det men idag operereras alla med stor framgång. Något annat?

    Och dumheten är total när folk kommenterar diabetes-liknelsen med att "ja men diabetes går inte att upptäcka innan födseln"- Nä, ok men ni kanske förstår poängen. Om några år kanske vi har upptäckt att extrem fetma har med gener att göra och att detta går att upptäcka med tester innan födseln. Ska vi ta bort dessa foster också då? För många innebär sådan fetma ett "livslångt lidande" och risken är stor att man blir utpekad, uttittad, ja t o m mobbad för detta. Då är det väl enklare för föräldrarna att avbryta detta i tid, eller? Och hur var det med homosexuella för några decennier sedan? Hatade, utpekade, stigmatiserade - livslångt lidande i en alldeles för trång heterokostym. Kanske skulle vi plockat bort dessa också på fosterstadiet, eller? Flickor i Kina - är inte lönsamma för familjen, gör tillvaron lite jobbigare - bort! Vad kan vi mer tänka oss för jobbiga och självförverkligande-hindrande genetiska "defekter"? Allt som barnen kan tänkas bli mobbade för - för långa, för korta, för tjocka, för smala, lägre IQ, dyslexi, utstående öron (nä just det, det går ju att operera bort idag), transsexuella - alla ska bort, bort, bort!

    Jo, Emily har en poäng och ni som bara hänvisar till individens val borde tänka ett steg längre och fråga er på vilka grundvalar individer gör sina val. För att göra korrekta val måste man ha tillgång till information och känna till så mycket som möjligt om de sidor man väljer mellan. Och tyvärr är informationen kring DS idag väldigt bristfällig och enkelriktad. Inte minst märks detta i Expressens kommentarfält där ignoransen och dumheten härskar.

    Mvh Fredrik

    SvaraRadera
  8. tusen tack Fredrik!

    jag förvånas också av all okunskap i samhället när det är så många som har åtminstone någon i sin närhet med Ds. Jag förstår att föräldrarna vill välja själva men trots all fakta så vet man inte vad det innebär att välja bort ett barn med ds (vi gjorde inte det)
    Jag tackar min lyckliga stjärna att vi inte hade ett val..

    jag tycker att alla hakar upp sig på just Ds. Att det kostar samhället pengar, följdsjukdomar etc...men denna fråga handlar mer om att vi ingriper i ödet och ändrar genetiska mutationer. 1 på 5 foster med ds föds, de andra blir missfall, detta 1 som föds, kommer till världen för att det är livsdugligt. Hur kan vi då gå emot naturen och bestämma att det inte är det? då är inte frågan långt bort; Ta bort barn med bruna ögon?

    SvaraRadera
  9. Vad är det för fel med att önska sig ett friskt barn? alla mammor med ds barn ångrar naturligtvis inte sina barn, men innan de lärde känna individerna så ville de inte. Så varför döma kvinnor som tar abort?
    Och varför är det ok att göra abort pga fel tid i livet, inget förhållande till pappan, ålder mm men inte av orsaken ds?
    Är man emot abort så är man. Är man för fri abort så är man. Min ena syster har down syndrom, jag älskar henne innerligt men jag skulle själv göra abort om jag blev gravid ch fick veta att barnet hade down syndrom.

    Jag har en syster utan down syndrom också, henne önskar jag inte heller bort såklart, men ingen frågade mig om jag ångrar henne, när jag gjorde abort för 4 år sedan av helt andra anledningar.
    Tycker diskussionen blir knasig och förstår inte varför mammor till down syndrom blir så arga. Det är inte ERA barn vi diskuterar, precis som det är inte ANDRAS barn som diskuteras vid andra aborter av friska foster.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker inte det är något fel i att önska sig ett friskt barn! Vi hoppas alla på att vårt barn ska få alla möjligheter att klara sig i livet såklart. Jag kan även förstå omständigheter som gör att det inte finns plats för ett barn som kräver mer hjälp i det liv man lever, men som sagt livet kommer inte med garantier och är man inte kapabel att ge sitt barn det extra den behöver då ska man inte heller skaffa barn. Vad som helst kan hända med ditt "friska" barn längre fram, ska du då plötsligt avsäga dig din roll som mamma för att du är bekväm för att ta hand om ett sjukt barn? Oftast så anpassar sig människan snabbt till nya situationer och nya sätt att leva. Att det känns läskigt innan man vet vad det handlar om kan jag till fullo förstå.

    SvaraRadera
  11. Är Själv förälder till ett barn med Downs Syndrom.
    Blev hemskt ledsen när man läste artikeln i expressen och sen alla kommentarerna till denna.
    Dom flesta tycks tro att D.S. är lika med ett livslångt lidande,totalt odugliga individer utan något människovärde överhuvudtaget.
    Vår son går upp på morgonen,sköter sin hygien ,dusch tandborstning mm. Gör sin egen frukost många gånger.Följer sport händelser via datorn.
    Har egen mobil där han ringer och sms:ar.
    Läser bra,hoppas han inte läste artikeln bara.
    Spelar fotboll så fort han hinner.
    Han tycker det är roligt när han får hjälpa till
    med vardagssysslor.Är nästan alltid glad.
    Visst finns det problem också,men långt ifrån så många som vi var rädda för när han föddes.
    (Naturligtvis finns det många med Downs som har mer funktionshinder och problem än vad vårt barn har.)

    När man läser uttryck som "Hon är säker på att det går att utrota Downs syndrom" och "oerhört stor prestation" att antalet
    nyfödda med Downs nu närmar sig noll.
    Då börjar man fundera var vi är på väg.
    Många kommenterar med att det är en ekonomisk fråga,det blir för dyrt att låta dessa få födas
    eller dom kan ju inte bidra med något till samhället ändå.Vissa tycker dom bara har en livslång plåga framför sig.
    Abortfrågan är en sak,alla har möjlighet att göra det och det måste föräldrarna själva ta ställning till.
    Men jag blir skrämd av hur samhället börjar se ut,är nog tyvärr ett elitsamhälle som håller på att skapas.
    Är du inte frisk och arbetsför så är du inte mycket värd.
    Saker som ömhet,kärlek,medmänsklighet,mångfald
    kommer långt ner på listan.

    SvaraRadera
  12. Jag håller med. Det finns andra komplikationer som kostar samhället pengar om man ska se till det ekonomiska. Brottslingar tex. Om man nu börjar ta bort defekta människor helt så kommer samhället att bli i total obalans.

    SvaraRadera
  13. Tjoddasmamma19 juli 2011 13:01

    Det är fortfarande otroligt många danskar som röker, gärna i tidig ålder samtidigt som resten av världen försöker sluta.
    Det är dumt att röka....kanske ska vi anta att de flesta danskar därmed är dumma, eller bara hoppas på att de röker ihjäl sig?
    Kan vi inte bara tycka synd om dessa stackars människor som tror sig veta bättre än alla vi föräldrar som vet vad vi fått och som skiter i att vi inte fick en "liten fyrkantig låda med etikett och facit som passar in i samhällets mönster"?
    Jag är glad i mitt barn är de så rädda för sådant som är främmande och lite annorlunda (inskränkta öbor blir ju gärna lite efter alla andra) så kan vi tyvärr inte göra så mycket mer än vårt allra bästa för att ta hand om det finaste VI har. Eller hur?
    (Nu ska jag sätta mig och hålla utkik efter brandsken i fjärran, snart kommer de väl med facklor och högafflar i samlad trupp...om de hittar till Sverige det vill säga...)

    SvaraRadera
  14. Haha Pia, du är rolig! Förstår vad du menar. Någonstans så skapar detta gigantiska klyftor. Tyvärr.

    SvaraRadera