Vem säger att inte en småbarnsmamma kan festa loss?

 

I går gick vi på efterlängtad 30-årsfest.

Alla våra fester är ju såklart väldigt välplanerade och inbokade nuförtiden. Om vi ska dricka så brukar jag vilja ha barnvakt till lillen, annars så kan inte jag slappna av, och då blir det bara att jag hamnar med småbarnen i lekrummet under kvällen. I och för sig brukar jag ju hamna där ändå.  ;) Men möjligheten att sitta och konversera med en annan vuxen längre än 10 minuter finns där om man är barnlös. 

Jag minns dialogen mellan mig och mannen i går vid förberedelserna i badrummet.

Jag; -Kommer du ihåg förr när någon vän ringde och du stod tipptopp och redo för sus och dus i sommarnatten och väntade på taxin en halvtimme efter att du hade lagt på luren? Så rutinerad är du verkligen inte i dag.  Det var något som jag kände av i går, det tog en EVIGHET att göra sig i ordning...Hur fest-make-ar man sig? Vilka skor ska man ha? Lockar man håret eller tar det för lång tid? Rött läppstift eller bara läppglans? Det kändes konstigt att plötsligt ha en evighet över till dig själv,  det går liksom inte, det blir förvirring. 

Trots orutinerade partypäron så hade vi båda i allafall en skitkul kväll i går och bilderna i mobilen talar för ett helt galet gäng uppsluppna människor ;) tyvärr så kan jag inte bjuda på bilderna här men jag har skrattat gott mellan pizza intag och mobilkoll i dag ;)

Tack farmor och farfar som hjälpte oss att komma iväg utan barn och tusen tack till 30-årsbarnet för en helkväll och hans fina tjej och familj som hade fixat allt så fint!