Klumpsteg i vardagen

- Älskling, du kan väl köpa yoghurt till min frukost i morgon är du snäll?

-Ja, visst!

- Tack , men ta ingen Naturell, du vet att jag tycker att den är så sur i smaken.
 Ta Verum hälsofil istället!

- Okej!

- Missa inte det nu är du snäll!

- Nej då. Varför tjatar du? Mannen var nu sur, så jag la ner.

I morse så vaknade jag efter en härlig sovmorgon.
Det vattnades i munnen med tanke på en stor, god tallrik Verum hälsofil med hallon i, som jag redan kvällen innan hade plockat fram och lagt i kylen så att dem skulle tina upp lite.

Jag öppnar leende kylskåpsdörren, och tänker att vilken bra man jag har ändå som alltid ställer upp och handlar åt mig, jag tänker inte ens tänka färdigt tanken förrän jag ser; längst fram (slarvigt insatt) bland alla varorna så står det en....

Naturell Yoghurt

Det kändes som en mindre mental käftsmäll. Hur lyckas han med samma misstag, gång på gång? Tänker män mindre? Har män svårare att lägga saker på minnet? Kanske det saknas något i hjärnan hos dem som vi har mer av? Kan inte någon forska på det?

Det är nu min fråga om själva definitionen av äkta kärlek tar form; Är det när du lyckas bortse från mannens alla fatala klumpsteg i vardagen som du vet att du verkligen älskar honom?
Ja, förmodligen. Många äldre kvinnor som varit med ett tag skulle nog skaka igenkännande på huvudet och skratta åt denna historia och säga något i stil med; män förändras aldrig. Du kan inte lära en gammal hund att sitta, etc, etc..Men är det verkligen rätt väg att vandra? Ska vi kvinnor bara acceptera att våra män "inte bryr sig om oss"  för det är ju så det känns när dem inte lyckas lägga de mest enklaste sakerna på minnet? Eller hur?

Det mest tragikomiska i denna historia är att bredvid yoghurten så stod det en härlig flaska med magisk hemlagad saft, som en gullig fröken på Julians dagis hade skickat med hem till mig. Bara för att hon VISSTE och KOM IHÅG att jag gillade den. Mitt feta plåster på käftsmällen blev saften. Tack för magin söta du! Vill du gifta dig med mig?



Love,