De där perspektiven som bara du kan ge mig..

Vi brukar skämta lite här hemma i bland. Mannen och jag. Eller, ja. Vi skämtar ganska ofta faktiskt. Och då ofta lite rått sådär..På gränsen till nolltolerans. Ja, det är ju klart att det just nu i detta inlägg är ett speciellt skämt som jag tänker på. Ett skämt som har stor betydelse för vad jag vill få fram här. Men det är ett skämt som vi har slutat med sedan J kom till oss. Skämtet handlar om optimism, som kanske inte direkt var våra starkaste triumfkort direkt. Innan J kom. Jag kan nog säga att positiva människor var något som vi, ( i allafall mannen) nästan föraktade..Ja, jag skäms för att säga det, men pre Julian så brukade vi faktiskt håna de där käcka människorna i vår bekantskapskrets som utan problem slog upp ögonen, pigga och glada klockan 7.00 på morgonen och hävde ur sig att det var; En ny dag, med nya möjligheter, redan innan dem fått i sig sitt morgonkaffe. Vi brukade skämta om dessa människor, när något gick snett i våra liv och vi sa då, med ett brett-(nästan-på gränsen-till-maniskt-låtsas)-leende, och så käckt som vi bara kunde; Foten i kläm, Jajjamänsan! 

Jag tänkte på detta skämt i dag när det nu var min tur att bli förkyld och allt vad det innebär; ooont i halsen, trötthet, hostig och snuvig. Jag nyser och snörvlar. Det är verkligen synd om mig.

Men vet ni vad? Jag tycker inte att det gör så mycket längre faktiskt.. Att vi i vår familj får lite förkylningar i bland. Jag ska förklara varför: Jo, för när vårt barn med Ds hade sin allra första svåra lunginflammation, för bara en vecka sedan, så låg han ändå i sjukhussängen och skrattade åt Nasses alla upptåg och äventyr på barnkanalen. Han sjöng med i introt till Meckar Micke, och fick till och med en sköterska, som aldrig hört hade introt förut, att sjunga med. Med droppslang, syrgasmask och fullproppad med meds, så höll han ändå humöret på topp. Så nu sitter jag här och snörvlar och tänker att med positiva tankar och glatt humör så kan man faktiskt komma hur långt som helst!

Jävligt förkyld men glad och lycklig? Jajamänsan!