1/11/2012

Förargelsens ansikte?

Tidig morgon i Dalarna.

Jag tyckte tydligen att vi hade för få bokade tider i almanackan detta år, så jag hittade helt sonika på ett datum och en tid. 9.10 i morse satt vi i väntrummet hos tandis. Väldigt redo både J och jag för att gå på tandläkarinvänjning. (Julian går ett antal gånger i månaden för att han ska få förtroende för den nya tandläkaren). 

Vilka är ni? undrade receptionisten, mäkta förvirrad...Jag hade tagit av mig jackan och gjort mig hemmastadd i soffan eftersom vi kom mycket i tid denna gång, vilket vi inte brukar annars. Jag hade till och med fått tag på fjärrkontrollen och bytt tv kanal, nu satt jag här med fjärrkontrollen i handen och väldigt nöjd över vår tidiga entre. Julian lekte med en lastbil på golvet nedan...-Tandläkarinvänjning. Julian. säger jag lite smått irriterad med blicken fortfarande på tvn medan jag pekar mot Julians håll. Att dem inte kan hålla reda på tiderna, mumlade jag tyst. Jag följde det spännande loppet på tvn så jag gav bara mitt ena öra, när hon fortsatte, - Nej, jag känner inte igen namnet...hon harklade sig högt. Men vad fasiken, är det en ny förmåga det här? tänkte jag tyst för mig själv. Plötsligt fick jag en snabb tanke och jag mindes svagt hur Fred hade frågat mig om jag verkligen hade fått denna tiden rätt eftersom jag hade skrivit in den i almanackan och sedan slängt kallelsen eftersom jag tycker det är drygt med papper överallt.  Jag minns även att jag blev arg på honom för att han tvivlade på min förmåga att hålla redo på tiderna, vilket är ett av mina hedersvärda uppdrag här hemma...Med svansen mellan benen så fick jag släpa jag mig till luckan och ta emot lappen med den tid som gällde. Att det kan bli så fel, försökte jag, med ett snett leende, både tid och datum liksom, konstigt. -Jaaa, konstigt,...sa receptionisten medan hon fortsatte att knappra på datorn. När vi gick ut så hade jag på grund av förvirring fortfarande de blå tossorna på fötterna och höjden av förnedring infann sig, när två tanter skrattade åt mig och konstaterade att det kunde bli lite halt att gå hem i dem....:(


På vägen hem stannade vi och goofade oss under grafittibron, bara för att vi kunde och för att vi är så duktiga på att bjuda på oss själva ;)









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar