2/10/2012

Lilla Ängel



Julian kollar in boken.

Julian och jag fick en bok hem i brevlådan i dag, den heter Lilla Ängel och den är skriven av Ann Berg. Det är en vacker bok, en verklig bok med mycket känsla. Anns lilla dotter Åsa dog av ett hjärtfel när hon var bara två månader gammal. Hon föddes med ett kraftigt blåsljud på hjärtat som inte hade upptäckts på ultraljudet. Åsa dog 1984 och det tog lång tid för Ann att läka och skriva denna bok. Boken handlar om något så sorgligt och ofattbart som ett förlorat barn men lämnar ändå glädje och återfunna livsinsikter efter sig. Jag har vänt blad efter blad hela förmiddagen för att jag inte kunde sluta, jag fascineras av Anns styrka, trots att hon själv skriver att hon känner sig så otroligt hjälplös och svag under tiden som Åsa var sjuk och flera år efter. Det tar tid att leva med sorg och kanske är vi för snabba med att gå vidare i livet efter kriser. Ann och hennes man blev sjukskrivna i två veckor och sedan var de tillbaka på jobbet igen. Det var alldeles för tidigt skriver Ann, men man har så bråttom tillbaka till någon sorts vardag att man inte inser vad som är bäst för en själv i sådana lägen. Lilla Ängel är en viktig bok, på många sätt, den innehåller förväntningar och glädje, vanmakt och sorg, något som jag till en stor del kan känna igen mig i, genom mina egna erfarenheter med att inte få ett väntat barn. Jag fick dock ett annat barn med mig hem som jag kom att älska så mycket. Anns familj åkte hem med endast ett sjukintyg, Åsas napp och hennes gosedjur katten Gustaf.

Dottern Åsa fanns bara i Anns familj i två månader, men lyckades på den korta tiden förändra Ann och hennes familjs liv till något helt annat än vad det var.

Livet är inte självklart, många gånger så kan det förändras på en sekund. Jag tycker att vi alla ska ta till oss av Anns egna ord och inspireras till att leva fullt ut varje dag.


Från boken "Lilla Ängel"

"Jag resonerar som så att om mitt barn klarade av allt detta och hon dog, då ska jag inte heller vara rädd för att dö. Döden skrämmer mig inte lika mycket längre. Däremot är jag oerhört tacksam och glad för att leva och försöker se livet från den ljusa sidan även om det i bland är lättare sagt än gjort."



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar