7/19/2012

Att låta leva


Ett öppet brev som svar till Anonym; 


Nej, nej, nej. 

Det finns inget bra med att våra barn numera är "utrotningshotade". 

Jag hoppas att du någonstans i ditt hjärta menar väl när du skriver; att genom att vara "hotade" så blir våra barn bara ännu mer "speciella" och att vi föräldrar borde känna oss ännu mer lyckligt lottade över våra magiska barn, men du kan inte ha mer fel. En minoritet i detta fall betyder inte en seger för oss.

Det vi är ute efter är att göra våra barn mer accepterade i samhället, inte färre och därmed hjälpen mer otillgänglig. Vi strävar efter att alla ska få ta samma plats i samhället, inga barn ska behöva väljas bort. 

De föräldrar som kommer efter oss, de kommer att få stå ut med ännu fler blickar än vad vi någonsin har gjort, mer oförstånd bland folk runtomkring, de kommer att få kämpa ännu mer för att få den hjälp de behöver.  Du skriver att sorgen över att inte få ett "friskt" barn inte ska behöva spridas vidare. Tycker du att din sorg över att inte ha fått ett "friskt" barn betyder mer än denna deras sorg över att så få kommer att förstå deras beslut att föda ett av samhället sett "oönskat" barn? 

Visst är det jobbigt och sorgligt att barnet i magen visade sig vara något annat än vad vi hade väntat oss och en sorg som alltid kommer att finnas där, men jag slår vad om att ditt barn har mycket glädje och kärlek att bjuda på som kanske kan överskugga de jobbiga känslorna?

Du skriver att alla vill ha friska barn, visst, en klassiker i denna debatt att anse det vara rätt att referera till barn med Down syndrom som "sjuka", och att Down syndrom skulle vara en sjukdom. Visst kan våra barn få tilläggshandikapp, bli sjuka precis som andra barn , få dålig hörsel, syn, astma, etc, etc, etc. MEN de kan också gå ett helt liv helt friska. Våra barn är överrepresenterade inom vissa områden som bland hjärtsjukdomar till exempel. Om vi skulle lägga pengarna som vi lägger på att göra testerna på gravida kvinnor på forskningspengar för att få bort de vanligaste besvären hos våra barn så kanske vi skulle kunna utrota dessa svårigheter istället och kvar skulle bli ett lyckligt litet barn som slipper stå ut med en massa sjukhusbesök. 

Eller varför inte lägga pengarna på fler resurser i skolan? På hjälpmedel? På saker som underlättar ett liv med en extra kromosom?

Hur det än kommer att se ut i framtiden så kommer lyckligtvis ändå ett och annat av våra barn alltid att fortsätta födas, men jag är livrädd för att hjälpen till dess föräldrar kommer att minska eller försvinna helt om vi går med på samhällets beslut att låta en kvinna själv få välja vilket barn hon vill ha. 

Rätten till abort tycker jag att alla kvinnor har , men hon har absolut inte rätt till att få välja vilket slags barn hon vill låta leva.






7 kommentarer:

  1. Min son med D.S. är en harmonisk ung man på 28 år. Han är nöjd med sitt liv och jag skulle aldrig vilja att han var annorlunda! Då vore det inte den underbara kille som han nu är. Att han dessutom är en duktig konstnär är till glädje både för honom själv och andra!

    SvaraRadera
  2. Här är hans hemsida:
    http://www.acki43.se/andre1/

    SvaraRadera
  3. Tack för fint svar. Jag menar verkligen inget illa med min kommentar. Jag vet ärligt talat inte heller helt vart jag själv står i frågan, därav motgrågorna. Det här är en helt ny värld för mig, min dotter är 3 månader gammal. Jag kanske är dum eller naiv, eller lite av båda. Eller så handlar det om att jag inte ännu fått känna av motgångarna utöver att något inte blev som jag tänkt mig. Jag tycker att jag fått ett fantastiskt bemötande utifrån, de gånger då jag känner det som en nackdel med DS är när jag träffat andra med äldre barn, de som säger hur svårt livet är att vänta nu.
    Jag har inte sett det ur det perspektiv du skriver om, om att det skulle vara svårare att få hjälp om vi blir en mindre minoritet än vi är idag, däremot har du säkert rätt. Jag vet fortfarande inte vart jag står när det kommer till frågan om fosterdiagnostik. Människan har ju i alla tider kunnat välja bort det vi inte vill ha, fast i olika stadier. Förr la man ut oönskade barn till vargarna, idag gör vi det redan innan de ens är födda. (nu menar jag inte att jag tycker det är ok att lägga ut spädbarn i skogen för att de är oönskade..) det i kontrast till att människan också trots allt är det ända djur som tar hand om de som inte följer normen.
    Jag känner mig så otroligt rädd, ledsen och arg över att jag sitter i en situation jag inte har kontroll över och kanske är det dessa känslor som rör till det för mig? Jag känner mig ändå så otroligt stolt över min lilla tös, och jag känner verkligen att hon är speciell, kanske är jag naiv när jag tycker att det känns som att när folk tittar en gång extra på henne när jag går med henne på armen, att de gör det av beundran? Snart kanske även jag kommer att känna mig hotad, kanske måste jag bara få lite mera tid?

    /Emmy (Anonym)

    SvaraRadera
  4. Vännen. Du ska inte bry dig om fosterdiagnostik och annat just nu. Du ska bara bry dig om ditt barn. Jag vill gratulera dig och säga att du kommer att få underbara dagar framöver med ditt barn! Du har fått ett barn som kommer att lära dig mer om livet och som kommer att få dig att växa som människa! Tids nog så växer det även fram en önskad ökad förståelse från samhällets sida. Men lär känna ditt underbara barn först. Det kommer göra hela skillnaden.

    KRAM! och pussa din goding från mig, det finns inga barn som är så goa som våra, jag lovar dig!

    SvaraRadera
  5. Tack för dessa ord! Det är inte det att jag tvivlar på att jag kommer att älska mitt barn och att hon kommer att ge mig mycket i livet. Det gör alla barn. Däremot så tycker jag att jag, precis som alla andra, har rätt att uttrycka min åsikt. Vare sig den stämmer överrens med din eller andras.

    Du har en jättefin blogg, och dina ord har jag har tagit till mig en massa kloka saker du skrivit. Jag kommer att fortsätta följa dig, även om jag inte alltid kommer att tycka samma sak.

    Du har däremot en av de sötaste små killar jag sett ;)

    /Emmy

    SvaraRadera