Morgongalning

Mister fluffig hade jamat oroligt en stund och självklart så vaknade det nästan lika oroliga barnet av ljudet. Vid fyrasnåret fick jag lov att öppna ytterdörren och släppa ut katten och in en del av morgondiset.

Jag höll andan och tummarna hårt när jag smög förbi barnrummet på vägen in till min varma säng igen eftersom dörren till barnets fristad stod på glänt. Jag stod tyst och blixtstilla och lyssnade ett tag. Snarkningarna från barnet i sängen innanför tog vid igen. Yes. Jag andades ut och såg fram emot två härliga timmars sömn när jag tungt lade ned mitt huvud på kudden igen. Nätterna har varit korta några dagar på raken nu och jag längtar efter sömn. Man glömmer bort hur mycket man saknar sömn när man får det gratis. Jag har jobbat hårt för att få min beskärda del dessa senaste kvällarna. Lagt tidigt, hoppat vilan på dagen, läst saga, stoppat om ordentligt, bolltäcke på, bolltäcke av, hängt för extra mörkläggning och så vidare. Men trots mina tappra försök så har det gnytts och gnällts vid 1.00, 3.00 och 4.00 och sedan så har det varit vaket för hela slanten.

Denna morgon så hade det dock inte gjort någonting för vi hade en tid i ottan att passa för vi skulle till specialisttandläkaren i Falun och då tar vi först tåget och sedan bussen. Men självklart så var det just denna morgonen omöjligt att ens få liv i lillen när det väl var dags att gå upp. Jag fick i mig min frukost, sedan fick jag tvinga upp en liten trött och gäspande kille och på med alla hans kläder medan han hängde som en slapp trasdocka i mina armar.

Jag trodde marginalen var god eftersom jag själv redan var klar, men allt drog ut på tiden och tillslut var vi tvugna att skynda oss ändå för plötsligt så var det bråttom. Som så många gånger förut så kunde jag inte låta bli att tänka på (och till viss del sörja) tiden som vi hade sparat in om liten kunde äta själv och klä på sig själv.

Skynda snabbt iväg till tåget. Småspringa med en macka skumpandes i magen klockan 7.00 på morgonen är jobbigt. Tre minuter kvar till att tåget skulle gå så ringer min mobil. Privat nummer? Hm, jag svarar i farten ändå...

-Hej! Ni hade tid hos Specialisttandvården idag? En dam med sockersöt lite orolig röst befinner sig i andra änden.. -Ja, det stämmer.....? flåsar jag. Vad nu då? Tänker febrilt medan tåget rullar in på stationen. -Tyvärr är tandläkaren hemma idag så vi blir tvungna att skjuta upp tiden...Nästa tid kan nog inte bli förrän i oktober är jag rädd...Hon tar sats igen och småskrattar lite - Så ni kan lugnt gå hem igen och lägga er och sova.

Ja, eller hur?

Jag kan känna små ilskna röda horn växa ut i pannan på mig och funderar ett tag på att fråga damen om hon har någon erfarenhet av barn överhuvudtaget och varför har de har så dålig framförhållning där hon jobbar? men jag bara sväljer och säger trött -Skicka en ny remiss och så lägger jag på luren och accepterar att vi kommer att få vänta länge på att få sätta in gomplattan.

Vi bestämmer oss för att gå till Förskolan idag istället, så Julian får leka och jag jobba när det nu ändå inte blir någon tillfällig föräldrapenning för mig. Jag ringer och förvarnar personal ändringen. På vägen dit så ringer resursen upp oss. Hon hade ju gått dit tidigare idag för att passa på att jobba med Julians material nu när han inte skulle komma, och det var ju bra men hon går därför även hem tidigare och då är det ingen kvar som kan hjälpa honom över lunchen. MEN jag har rätt att ha honom där ändå om jag vill. Men det blir utan hjälp.. Jag väljer. Vad valde jag tror ni? Ja, precis. Vi gick hem igen.

Så nu sitter jag här med datorn i knät framför bompa och väjer för allehanda leksaker som kommer flygande. Kanske du vill vila lite snart älskling? frågar jag den övertrötta förvirrade lilla plutten som först trodde att han skulle åka tåg till doktorn och sedan till Kalin (Karin)  på Förskolan och nu inget alls. Neeeeeeeeeej! skriker han då. Bara för mig att inse att det inte kommer att bli något gjort idag och helt sonika lägga undan datorn.

En kaffe på det då?