2/16/2013

Vattendjur?


 
Ja, vi har varit ganska fega när det kommer till att ta oss iväg till vissa anläggningar och prova på olika nya fritidsaktiviteter. Det har tagit onormalt lång tid för oss. Kanske för att vårt barn kräver mer av oss, kanske för att det ligger så himla mycket extra planering bakom dessa extra aktiviteter att vi hellre har stått över. Alla dessa steg som ska tas innan en för andra till synes helt vanlig aktivitet kan utföras.
 
Vår son är inte torr än; plastbadbyxor till blöja för en snart 4-åring? Var köper man det? Bara en sådan sak? I dag chansade vi och vi slapp den dödliga pinsamheten som skulle uppstått om vår unge hade skitit i bassängen som då hade blivit tvungen att tömmas och fyllas med nytt vatten igen. Jag tror inte att han skulle göra det men den stress bara tanken i sig bringar får mig att tänka att det är lika bra att vara extra utrustad med plast på rumpan nästa gång trots allt.
 
Kanske svårt för andra att förstå för andra, men det här är vår verklighet.
Jag vet att allt det här gagnar honom så jag fixar och trixar, donar och visar. Tragglar och har tålamod. Påklädning och avklädning är ingen barnlek med vår kung av drama och inget att rekommendera den svage eller stressade att sysselsätta sig med.
 
Men vi tänker så här; Om man inte övar så lär man sig aldrig.
 
Kanske även vår lilla prins kan lära sig att simma någon gång? Det är ju vår förhoppning så klart. Den känns inte är självklar, men heller inte helt omöjlig. Kanske till och med prinsen kan byta om innan bad utan ett mindre kaos, så småningom? Eller det kanske är att ta i för mycket? Att låsa in sig på toaletten, skrika högt baaadaaaa och banka högt på dörren och totalvägra att duscha kanske inte alltid behöver ingå varje gång i denna annars så mysiga familjeaktivitet?
 
Visst, det är ganska harmlöst att kalla några äldre tanter i omklädningsrummet för mormor och vinka glatt med ett; -Hej! Hej! Mormor bada idag? men det är inte alla damer i den späda ålder av 45 som uppskattar att bli kallade för just mormor. Då får mamman le lite och ursäkta prinsen samtidigt som hon föser ut honom skrikandes; -Moooommmmmoooo!mot duscharna. Pust! 
 
Men, i alla fall. 
 
Vi sitter ju här nu allihopa hemma i soffan ändå. Röda om kinderna. Trötta men helskinnade och med vad som kan tänkas vara lite bättre självförtroende? Julian fick balansera på "krokodilen" som flöt så fint med prinsens båda ben på var sida. Han fick bära badbyxor med Blixten Mcqueen på. Han fick åka kana vilket han älskar att göra. Han hade även hårda simdynor, som skaver litegrann på ryggen, utan att protestera (mutade med ett extra kana-åk) Han fick till och med två kallsupar utan att bry sig speciellt mycket. Bara en sådan sak.
 
Nu kommer vi att gå fler gånger, och fler, och fler. Tillslut så kommer vi att stå där vid bassängkanten och vinka till vår prins som äntligen kan bemästra den svåra tekniken och simma alldeles, alldeles själv.  
 
 
 

2 kommentarer:

  1. min goa kille! vilka framsteg du gör hela tiden! kan tänka mej att du hade en mysig stund idag . nu sover du nog gott i natt , kram Lena <3

    SvaraRadera
  2. Ja heja heja!! Önskar så att det hade varit mormor som stod där!!Men till sommaren Julian DÅ simmar vi du o jag! <3 Puss!

    SvaraRadera