12/12/2013

Lussefirande?



Nej. Det där gick ju inte alls som vi hade tänkt oss.

Kvällen innan var allt frid och fröjd och Julian var överlycklig över att få vara gosse. Tidigt på morgonen så kommer vi till förskolan för att upptäcka att det bara är Julian som är stjärngosse. Han känner sig så klart utanför när han ser att ingen annan bär samma dräkt och han vet inte vart han ska ställa sig. Det fanns bokstäver på golvet för tomtarna och för pepparkakorna och för luciorna men inte för en ensam gosse.

Så jag hamnar i hallen bland alla jackorna med en ledsen liten pojke som ska ta av sig linnet och som vägrar bära struten och stjärnan. Så. Där sitter vi ett tag han och jag och så kommer regnbågen i bröstet med alla känslor i olika färger, mest mörka denna gång. Detta utanförskap och lilla utspel av min son. Så litet men ändå så komplext.

Jag kunde ju omöjligt veta att han skulle vara ensam stjärngosse, hade jag bara vetat så hade jag kunnat lura på honom tomtedräkten från förra året, jag hade inte hunnit tvätta den och den hade varit full med intorkat snor på armarna, men skit samma, han hade i alla fall fått känna sig som "en av dem". Nu blev det så här och han hade ju själv valt, vilket personalen sa att barnen fick, så det var ju bara att gilla läget.  

Efter ett tags häng i hallen med diverse incidenter med barn som sprang förbi och skulle på toa och så vidare, så fick Julian syn på städerskorna. De hade kommit för att kolla på luciafirandet. En av favoriterna bland dessa tre vardagshjältar tar Julian vid handen och lyckas få med honom in i lokalen. Så där sitter han på en madrass på golvet i hennes knä resten av uppträdandet. (Tack till dig för att du satt med Julian trots att ditt ena ben somnade och för att du viskade till mig efteråt att det var en ära.)

Mental note; Nästa lussefirande ringer denna morsan runt till alla barns föräldrar och kollar vad tusan deras barn ska vara. Och de får inte ångra sig eller byta sen. För då jäklar. 


Glad i hågen innan alla barnen hade kommit.


3 kommentarer:

  1. Fina Julian! Snyggare stjärngosse har jag sällan skådat!! <3 Lena

    SvaraRadera
  2. Lille fine älskade Julian! Ja livet är fullt av besvikelser som vi inte kan skydda våra barn ifrån.<3
    Han får lussa i sin fina dräkt med Edit för mamma o pappa. Puss från mormor!

    SvaraRadera
  3. Tack Lena! Kul att träffa dig idag! Stor kram! <3

    Mormor; Nej, så är det. Man kan inte skydda från allt. Puss!

    SvaraRadera