Jag hittade en tidslucka mellan kvällsmaten och tandborstningen och roade mig med att försöka klippa lillens hår. Hans frisyr förövrigt har börjat ta form som någon sorts hockefrilla med extra längder vid öronen och denna mardröm till ickefrisyr får inte existera längre om jag har något att säga till om.
Så jag körde kuppen. Snabbt, snabbt och tyst som en mus klippte jag det långa när han tittade framåt och så bort med saxen igen vid huvudvändningar.
På detta sätt så hann jag ta några rejäla smygtag med saxen innan jag råkade komma åt nacken med en bit av saxen och han vände sig om och förstod direkt vad som pågick bakom hans rygg. Hue. Kallt. *Gråååt*.
Oh, well.
Jag hade ju trots allt fått till en gedigen liten hårhög som jag hade lagt som ett nystan på bordet.
Lillen tittade i detta ögonblick förskräckt ner på högen ramför honom, sedan spricker hans ansiktsuttryck upp och formar ett ltet leende.
- Åh, Liten Tisse, säger han sedan.
 |
| Liten Hårhög |
 |
| Stor Tisse |
Ja, vad säger man? Hårhög som hårhög?
