Jag gick igenom mina gamla mail och hittade ett mail ifrån en annan mamma med en liten Ds prins och jag känner igen mig i mycket i det hon skriver om att vara en annorlunda mamma.
Att min blogg kan hjälpa någon där ute och att jag kan vara en förebild det värmer så att läsa!
Sofia du söta, fina mamma! Hoppas allt går bra för dig med Axel! Han var så väldigt fin på bilderna!
Hej!
Måste än en gång tacka dig för din fina blogg. Den har betytt så mkt för mig. Mer än samtal hos kurator och psykolog...
Den 17 aug föddes vår lille Axel. Hade inte en aning om att han hade DS. Chocken blev därför jätte stor när överläkaren 1 1/2 timme efter förlossningen bryskt konstaterade att jag skulle bli mkt förvånad om er son inte har DS. Min värld bara föll samman... 4 dagar senare fick vi beskedet att det var 100% att han hade Downs.
Jga har fortfarande så svårt att ta in detta faktum. Har svårt för att acceptera... Min son har dessutom en tarmsjukdom som heter Hirschsprung. Han ska opereras i Lund på onsdag. Denna diagnos ovanpå Downs känns bara too much. Ska bli väldigt skönt när op är över.
Du är så positiv och optimistisk i din blogg! Hela bloggen genomsyras av sådan kärlek till din Julian. Jag älskar såklart min Axel, men kärleken är uppblandad med sorg över det barn jag inte fick, sorg över allt han inte kommer att kunna göra, rädsla för allt det okända, känslan av orättvisa- varför just jag?! Lite frågor till dig som du gärna får svara på om du har tid o lust.
Hur lång tid tog det för dig att aceptera DS? Eller det gjorde du kanske på en gång? Är du i grunden en positiv människa? Jag inser att jag inte alls är positiv. Önskar du någongång att Julian hade "rätt" antal kromosomer? Blir du ibland deppig av det faktum att din son har DS?
Axel är så liten och sover mest så för mig är han fortfarande så mkt downs och hirschsprung. Vi har varit inlagda på sjukhuset i malmö o lund i 2 veckor vilket innebär att vi nu först äntligen har börjat få till ngn slags vardagsliv. Tycker att min sorgeprocess över att inte ha fått ett friskt vanligt barn tar väldigt lång tid. Känns som att min pojkvän tar det mkt bättre. Har du ngt tips på hur jag ska förhålla mig till det att jag fått ett funktionshindrat barn?
En kompis sa igår- Sofia, normala osnutna ungar finns det gott om. Din Axel är unik, han är exotisk. Det tyckte jag var fint!! Och så vill jag se honom- som exotisk och speciell.
Din lille Julian är så otroligt fin! Och du verkar vara en fantastisk mamma till honom. Du är en förebild för mig! Mitt iallt kaos och sorg har jag en känsla över att de kommer att bli bra men jag måste låta tiden gå först.
Blir glad om du svarar men förstår om du har fullt upp.
Ha en bra helg!
Kramar från Sofia (Axels mamma)
Måste än en gång tacka dig för din fina blogg. Den har betytt så mkt för mig. Mer än samtal hos kurator och psykolog...
Den 17 aug föddes vår lille Axel. Hade inte en aning om att han hade DS. Chocken blev därför jätte stor när överläkaren 1 1/2 timme efter förlossningen bryskt konstaterade att jag skulle bli mkt förvånad om er son inte har DS. Min värld bara föll samman... 4 dagar senare fick vi beskedet att det var 100% att han hade Downs.
Jga har fortfarande så svårt att ta in detta faktum. Har svårt för att acceptera... Min son har dessutom en tarmsjukdom som heter Hirschsprung. Han ska opereras i Lund på onsdag. Denna diagnos ovanpå Downs känns bara too much. Ska bli väldigt skönt när op är över.
Du är så positiv och optimistisk i din blogg! Hela bloggen genomsyras av sådan kärlek till din Julian. Jag älskar såklart min Axel, men kärleken är uppblandad med sorg över det barn jag inte fick, sorg över allt han inte kommer att kunna göra, rädsla för allt det okända, känslan av orättvisa- varför just jag?! Lite frågor till dig som du gärna får svara på om du har tid o lust.
Hur lång tid tog det för dig att aceptera DS? Eller det gjorde du kanske på en gång? Är du i grunden en positiv människa? Jag inser att jag inte alls är positiv. Önskar du någongång att Julian hade "rätt" antal kromosomer? Blir du ibland deppig av det faktum att din son har DS?
Axel är så liten och sover mest så för mig är han fortfarande så mkt downs och hirschsprung. Vi har varit inlagda på sjukhuset i malmö o lund i 2 veckor vilket innebär att vi nu först äntligen har börjat få till ngn slags vardagsliv. Tycker att min sorgeprocess över att inte ha fått ett friskt vanligt barn tar väldigt lång tid. Känns som att min pojkvän tar det mkt bättre. Har du ngt tips på hur jag ska förhålla mig till det att jag fått ett funktionshindrat barn?
En kompis sa igår- Sofia, normala osnutna ungar finns det gott om. Din Axel är unik, han är exotisk. Det tyckte jag var fint!! Och så vill jag se honom- som exotisk och speciell.
Din lille Julian är så otroligt fin! Och du verkar vara en fantastisk mamma till honom. Du är en förebild för mig! Mitt iallt kaos och sorg har jag en känsla över att de kommer att bli bra men jag måste låta tiden gå först.
Blir glad om du svarar men förstår om du har fullt upp.
Ha en bra helg!
Kramar från Sofia (Axels mamma)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar