Miss!

Jag missade tyvärr detta radioprogram i P1 igår, var det någon av er läsare som lyssnade?

Skriv gärna en kommentar här.

Programmet går i repris på Söndag, klockan 7.00

Kropp och Själ, P1

Vad är egentligen baksidan av vår beundran för skönhet, framgång, skicklighet och snabbhet? Är det ett förakt för svaghet? Är det samma förakt som har gjort att vi på olika sätt försökt gömma undan och förskjuta svaga individer i samhället? Sjuka, handikappade och andra som inte passar in i mallen för fullt friska fulltidsarbetande? Det är inte utan att frågan om hur vi genom historien har betraktat och behandlat människor med Downs syndrom blir filosofisk. Vad krävs för att man ska välkomnas som en del av det samhälle man föds i?

I dagens program blickade vi tillbaka på 50-talets syn på barn med Downs syndrom genom författaren Gunilla Linn Persson, som i boken ”Eskil – riddaren av syrenbersån” beskriver en mor som vägrar lämna bort sitt barn till en institution. Ovanligt på den tiden, då föräldrarna fick rådet att lämna bort och glömma sitt barn så fort som möjligt. Gunilla har själv en 12-årig dotter med Downs syndrom, å så sent som när hon föddes 1998 så fick hon erbjudande om att lämna bort henne. Gäst i Studion var också Göran Annerén, professor i pediatrisk genetik vid Uppsala Universitet, och han menar att det numera är extremt ovanligt att barn som föds med Downs syndrom växer upp någon annanstans än hos sina föräldrar. Men han betonade också att modern sjukvård med bla tidiga hjärtoperationer har gjort att Downs syndrom numera är ett mindre handikapp än vad det var tidigare, så många barn dog tidigt. Numera ligger medellivslängden för personer med Downs syndrom kring 60 år.