Finns det en supermänniska?

Idag halksurfade jag in på en bloggsida som heter HumanLabRat bloggar, en väldigt politisk blogg, och i ett av inläggen så tar denna människa upp problemet med samhällets jakt på supermänniskan. Inlägget börjar med att beskriva dagens "jobbcoacher" som är ganska "nytt" i vårt samhälle och som han anser försöker få arbetslösa att ändra på sig för att få ett jobb, ändra på sin personlighet, och så här står det i ett citat ifrån detta inlägg; "det är den enskilda människans eget fel om den är arbetslös och coacherna frågar: – Vad är det hos dig själv som gör att du inte har något arbete ännu? Inlägget fortsätter sedan lite längre ner; "Folk som går till jobbcoacher blir tillsagda hur de ska vara som supermänniskor, de får inte bli nervösa vid intervjuer och du måste vara gladare! Med andra ord om du inte är en speciell typ av människa (den snacksaliga, egotrippade och psykopatiska) så är du fel och måste ändra dig, annars är det ditt eget fel att du inte får jobb!" Det intressanta i detta, tycker jag, är att vi alltid strävar efter den "perfekta" anställda som egentligen inte finns, och utrymmet för den egna personligheten finns knappt kvar längre, vi ska slipas ner och bli dessa samhällets "robotar". Allt fler unga startar eget och frilansar för att få tillgång till det där lilla andningshålet där de får utöva det dem är bra på och trivs med att göra och har personlighet till att klara av att göra. Jag undrar vart detta tar vägen till slut? Kommer alla i vår generation så småningom att kollapsa av utbrändhet allihopa pga att vi måste arbeta hela dygn för att få det att gå runt som egenföretagare? Detta inlägg tar sedan upp något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv; "I allt större utsträckning aborteras foster i sena aborter trots att de skulle vara livsdugliga och kunna få ett gott liv, men de får inte plats i jakten på supermänniskan. T.ex. de helt egolösa och underbara människor som har Downs syndrom som utgör en stor del av anledningen till sena aborter. Läkare har mycket mer att säga till om i samhällsutvecklingen än vad man först skulle kunna tro och det är tydligt att de föredrar psykopati och elakhet framför omtänksamhet och snällhet. Det är offer som skickas till psykiatrin och anses vara sjuka medan förövare sällan eller aldrig hamnar där. Allt färre människor passar in i det som påstås vara ett samhälle, allt färre får vara med och fler stängs ute.

Love,