Jag tänder ett ljus för alla som omkom och alla deras anhöriga och deras vänner och tänker lite extra på att man ska uppskatta det man har!
Love,
9/11/2010
Jag minns 11 September.
11 September , ett datum som är så starkt förknippat med massdöd och förödelse, lidande och sorg. Jag hade faktiskt glömt bort hur det kändes just den där dagen när min arbetskollega på kontoret där jag jobbade helt plötsligt lämnade sin dator och alla sina ofärdiga rapporter på sitt skrivbord och gick hem med en hemsk undran om hennes älskade syster fortfarande var i livet. Systern jobbade i World Trade Center området, och ingen hade ännu lyckats få tag i henne efter olyckan. Hennes mobil var avstängd. Det kändes olustigt för mig att sitta kvar på kontoret med vetskapen om att min kollega var i sorg och bara satt hemma och väntade på ett samtal utan känd utgång, men tillslut gick jag också hem då ingen på jobbet riktigt lyckades jobba ordentligt ändå. Följande Måndag var min kollega tillbaka vid sitt skrivbord, precis som vanligt, glad och sprudlande. Hon tittade mig djupt i ögonen, gav mig en kram och sa att hennes syster hade sjukskrivit sig just den där dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ville bara lämna ett spår av att jag har varit här. Hittade hit via familjeliv och blev lite nyfiken. Har inte barn själv med DS men är faster till en underbar liten Filip som föddes med en extra kromosom för snart 5 år sedan. Vi anhöriga träffas en gång i månaden tillsammans med min storebror och hans familj och pratar genom språkträning och tecken för Filip. Vi har haft tur eftersom vi varje gång får dessa nätverksmöten ledda av Irene Johansson (Karlstadmodellen)
SvaraRaderaUnderbar liten Julian ni har och tack för att du delar med dig av ert liv!
Ha en fortsatt trevlig helg.
Mvh Terese
Vilken lyx Terese! ;) Lycka till med lilla Filip och tack för din kommentar! Jag älskar att få veta vilka som läser och man lär sig ofta nya saker hela tiden i och med att folk kommenterar!
SvaraRadera