Vet du vad?
Jag ser dig knappt längre. Den Julian som du skulle vara.
Jag ser bara dig. Den Julian, du är.
Jag önskar inte längre att du vore. Den Julian som du skulle vara.
Jag önskar bara dig. Den Julian , du är.
Den Julian som blev.
Mitt älskade allt.
Love,
Jag har mailat dej :)
SvaraRaderaKram
MammaMorran- funderar över livet & Barn med ADHD/Autism
Aw, vad fint. Och du har så rätt :)
SvaraRaderaSå vackert skrivet! Mina ögon fylls av tårar och mitt hjärta av kärlek till min älskade dotter och mitt älskade barnbarn!
SvaraRaderaMamma
Tack kära mamma! Vi saknar er!! Puss och kram!
SvaraRaderaOtroligt vackert, jag blir tårögd! Det är första gången jag besöker din blogg men kommer garanterat tillbaka.
SvaraRaderaTack! Som skrivit till dig förut.... Dina ord och tankar är mina ord och tankar... samma resa... samma extra kromosom.... Tack för din underbara blogg! kramar caroline
SvaraRaderaTänk om alla skrev & menade de samma ord du skrivit här. Så vackert att jag blir helt rörd här jag sitter.
SvaraRaderaFörsta gång jag tittar in här & jag gillar din blandning av tungd & lätthet i innehållet.
Vackra är ni både du & Julian också!!
Helk Kramar från Sessan & Prinsessan i Oslo
Tusen tack för era kommentarer, ni har ingen aning hur mycket dem värmer!
SvaraRaderaKram på er alla!