Så här är det.

Uppdatering.


Dikten nedan är en dikt som tillhör min diktsamling Söndagsdikter. Jag kommer att publicera en dikt ur denna samling varje Söndag från och med nu. Man kan säga att det är ett sorts arv till Julian, hur jag verkligen känner, när allt skalas bort. 


Nu blev det ju inte riktigt enligt reglerna för den första dikten ut, eftersom den publicerades i går Måndag. Men man kan väl säga sådant barn, sådan dikt ;)


Att det handlar om Söndagar är något så naturligt som att Julian föddes på en Söndag ;) 


När alla dikter har publicerats här så kommer samlingen finnas att köpa om någon gillar dem och inte orkar sitta och leta upp dem alla på bloggen igen. ;)


Love,

Du, mitt allt-ett brev till dig

Jag älskar dig, du mitt allt.

För allt det du är, för allt det du har gjort för mig.
Min, vackraste skatt. Jag har aldrig träffat någon som du.
Du, har gett mig så mycket, du har gett mig mest.
En lärdom som jag aldrig kommer att glömma.

Du, min finaste. Du, mitt allt.

Jag älskar dig.
Jag hoppas att jag aldrig behöver dig lämna.
För någon, för andra.

Jag kommer alltid att vara vid din sida.
Jag kommer alltid att vara dig nära.
Jag vill se dig, växa upp.
Jag vill se dig vara lycklig, jag vill se dig, springa längs livet, på egna ben.



Jag älskar dig, så.

/ Din Mamma.


Love,

Den Julian du skulle vara.

Vet du vad?

Jag ser dig knappt längre. Den Julian som du skulle vara. 

Jag ser bara dig. Den Julian, du är.

Jag önskar inte längre att du vore. Den Julian som du skulle vara.

Jag önskar bara dig. Den Julian , du är.

Den Julian som blev.

Mitt älskade allt.

Love,