Syns vi inte, så finns vi inte.

Julian äter en mycket uppskattad pepparkaka på Kyrkis.

Idag har vi varit på Kyrkis, en öppen verksamhet med fika och sång och pyssel för barn. Ett underbart sätt att stimulera en liten kille med massa energi på! Naturligtvis så hittade jag en trevlig kvinna att snacka funktionshinder med, det slutar alltid med att jag pratar jobb när jag är någonstans eftersom jag lever med mitt jobb. Denna kvinna är med och driver Kyrkis och hon berättade för mig att dom inte har några funktionshindrade där om dagarna annars! Inte vad du vet i alla fall, tänkte jag då, men jag sa inget så klart. Men tillbaka till relevansen i detta inlägg och dagens mycket angelägna fråga; Vart befinner sig alla barn med synligt funktionshinder i denna kommun? För finns, det gör dom ju. Det vet jag. Jag undrar även om det kan vara så att nyblivna mammor undviker folksamling i sällskap med sin prins eller prinsessa annorlunda? Eller de kanske bara umgås med likasinnade barn? OM så är fallet så är det ju hemskt tråkigt och förmodligen så ökar det bara klyftan och okunskapen mellan "oss" och dem. Jag tror, eller rättare sagt , jag vet, att Julian gör skillnad i samhället och påverkar folk som han möter i sin vardag. Med det menar jag inte det att han är glad och smittar människor runt omkring sig med sin positiva energi, nej, med detta menar jag att han får människor att tänka efter och vilja veta mer om Down syndrom. Det betyder mycket. 


Jag vet att den första tiden med en liten annorlunda bebis är jobbig och folksamlingar är jobbigt med ett barn som kräver extra mycket av dig som förälder, men jag hoppas att fler går ut och "syns" i vardagen, så att vi kan visa att vi är precis som "dom " fast på ett annorlunda sätt.


Och du, "vanliga" förälder som ser en nybliven mamma som har tagit sig ut i världen med sitt barn med det lilla extra. Var snäll mot henne. Hon är precis som du fast kanske ännu lite modigare ändå.






Love,