12/29/2010

Litet syskon

Ibland funderar jag över hur det skulle vara med ett syskon till Julian, frågan har kommit upp en del gånger och jag kommer själv från en stor familj så visst har tanken slagit mig mer än en gång. Min syster och jag pratade om detta när vi träffades i Jul, om syskon till barn med funktionshinder, min kära mamma tipsade mig om en bok som jag vill tipsa ER om, om ni inte har hittat till denna redan. Jag tror att det bästa man kan göra är att förbereda sig mentalt med information och styrka om man som förälder till ett funktionshindrat barn funderar på syskon. Har era barn syskon? Hur har ni gjort?




I boken Litet syskon - om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättningar det barnen själva som berättar, det är deras röster vi hör. Barnen är mellan två och sex år och har syskon med autism, cancer, cystisk fibros, epilepsi, hjärtfel, muskelsjukdom, rörelsehinder, synskada och utvecklingsstörning.



I boken visar Christina Renlund många sätt som barn kan uttrycka sig på, många konkreta verktyg som är användbara för att hjälpa barn att berätta. Och barn behöver prata – i första hand i sin familj men det behöver även finnas konkreta arbetssätt för hur man pratar med barn om sjukdom/funktionsnedsättning inom förskola och vård.


Litet syskon är också föräldrars berättelser om syskon- och familjesituationen. Möt Andreas och hans bror Leo, Hugo som har en bror med hjärtfel, Stella som bor i bråkigt hus och många andra barn.
Boken vill inspirera till samtal. För det är när barn får uttrycka sig och i dialog som vi kan stärka deras identitet och självkänsla!


Christina Renlund är leg psykolog och psykoterapeut med mångårig erfarenhet av arbete med barn och unga med kronisk sjukdom/funktionsnedsättning och deras familjer. Hon har tidigare skrivit bokenDoktorn kunde inte riktigt laga mig - barn om sjukdom och funktionshinder och om hur vi kan hjälpa.




Love,

 

4 kommentarer:

  1. det har jag funderat på massa gånger också. Ska man våga och rädslan över att det ska bli samma sak igen är enormt stor. SÅ stor att det känns som rädslan tar över totalt. den där boken ska jag verkligen skaffa! Tusen tack för tipset!

    SvaraRadera
  2. Åh, raring, jag förstår vad du menar. Och det är lätt att tänka att det skulle bli för mycket med fler barn med funktionshinder. ;) Varsågod! Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag läste om dig och din son i VeckoRevyn och jag måste bara säga att han är hur gullig som helst! Vilken liten sötnos! :)

    Hoppas att allt är bra med er.
    Gott nytt år!

    SvaraRadera
  4. Våran sessa blev storasyster i höstas...de första 4 dagarna hemma var hon väldigt skeptisk..men det gav sig och nu 4,5 månad senare är hon så kärleksfull och pysslig med den lilla :)
    Självklart var jag/vi mer nervösa under graviditeten och förlossningen..När man vet att det oväntade faktiskt kan hända just dig...Men även om det hade varit så igen så hade vi klarat det ändå...mer tid, mer omsorg, men även mer kärlek!

    SvaraRadera