Hej kära vänner!
Jag kämpar på med min firma.
Mannen kämpar på med sitt lagerjobb.
Julian kämpar på med sina två-ords-meningar.
De senaste dagarna har det känts som att det är vår paroll just nu.
Att kämpa.
Nyligen gick bilen sönder.
Mannen drog iväg till förskolan med Julian nedstoppad i pulkan, jag drog iväg till affären med ryggsäck på ryggen, bar hem tunga kassar med matvaror till hushållet.
Tvättmaskinen har varit trasig ett tag, tvätten har tvättats i tvätthon här hemma eller i maskin hos farmor.
Julian har bestämt sig för att vägra äta samma mat som oss och äter mest barnmat på burk sedan ett tag tillbaka och så har han även bestämt sig för att vara uppe lite längre på kvällarna vilket inte lämnar mycket tid över till mig och mannen.
Mannen har i sin tur bestämt sig för att jobba mer övertid för att kunna betala reparationen av bilen vilket innebär ännu mindre tid.
Julian kom precis hem från farmor och farfar med diareè, svullen mage, och kräkningar.
Jippie!
Ps; Hoppas det är lite roligare hos er!
Love,
Ibland är det så där - när det känns som om ALLT händer oss, och ingen annan. Men faktum är att alla har nog sådana här perioder, mer eller mindre ofta! Det är jobbigt och ibland är det svårt att alltid vara stark.
SvaraRaderaMen snart vänder det! Vi har åxå haft en jobbig höst, men nu har det lättat och vi känner "flyt". =)
Hang in there - snart vänder vinden!!
Stora Kramar från oss!
Ps hoppas du hör av dig om det är nåt vi kan göra! <3
Tack raring Sara!
SvaraRaderaJa, ibland händer ALLT på en gång!!
Man får försöka hitta andningshålen och sedan kämpa vidare.
*väntar tålmodigt på flytet* och då ska vi flyta någon dag, du och jag tycker jag! Vill ju se den lilla (stora) förskole-killen din igen!
Skulle vilja pröva en av de välkända semlorna på siljan... ;)
Många kramar till er alla