1/15/2011

Kvällsugglan...

Vägran att gå till sängs är ett mycket vanligt problem och leder inte sällan till att barn vanemässigt somnar för sent och får för lite nattsömn. Livliga och envisa barn som är ”kvällsugglor” kan ha särskilt svårt att varva ner och resultatet kan då bli starka trotsreaktioner mot att gå till sängs. Om man lyckas lösa eller lindra detta problem är mycket vunnet.
  
Vi har det så här MÅNGA nätter hos oss, Julian har svårt att varva ner på kvällen då vi föräldrar är som tröttast. Det är inte lätt att sätta igång en lååång nedvarvnings-aktion så pass sent som vid läggdags, så jag brukar börja lite tidigare men då softar lillen ner så pass mycket så när det väl är dags att lägga sig så är han utvilad nog för att skrikfesta och trotsa istället. 


Funderar på att hålla igång honom istället, fast då blir han ju övertrött istället och det är nästan värre...;(


När han trotsar så hakar han upp sig på olika beteende som han vägrar att sluta göra om inte jag gör efter. Om jag säger nej så skriker han och blir ledsen och sedan så drar han mig i håret av frustration. I kväll så gjorde han tecknet för "skratta" och jag gjorde efter men sedan blev det nästan maniskt och han vägrade sluta. Jag försökte få honom på andra tankar men han återgick till det mönstret så fort han fick chansen.. Jag har funderat lite över adhd? Eftersom han är så hyper på kvällarna, men jag vet inte? Kanske jag som nojjar. Men jag har ju inget att jämföra med, jag har ju bara Julian, ni som har normalstörda barn hur funkar det för er? Är era barn alltid nöjda vid läggning?



5 kommentarer:

  1. Arvid skriker alltid vid läggdags men det går oftast över på 1-2 min eftersom han ensam i sitt rum inser att han faktiskt är trött. Han lägger sig mellan 19 och 19:30 generellt. Men min äldsta dotter var en liten spjuver som gärna var uppe till 22-rycket vid 2 ½ års ålder, där slutade det alltid med att mamma låg i sängen bredvid och sov innan lilltjejen la sig till rätta och somnade.

    SvaraRadera
  2. ja, det är det som är så tråkigt att hela kvällen försvinner när inte de små somnar som de ska...

    SvaraRadera
  3. Min lilla tjej vill inte sova, hon har talets gåva så hon försöker dividera med mig. Men Vid läggdags är det inte tid för samtal och lek - då är det saga och sova som gäller. Och visst skriker hon ibland för att hon inte vill. Men är jag bara tydlig så går det.
    Du skickar motsägelsefulla signaler till Julian när han ena stunden ska leka (samspela och teckna skratta) och andra stunden säga nej.
    Bestäm en rutin du vill ha på kvällen och stå fast vid den - OCH INGET LEK! ;-)

    SvaraRadera
  4. Det e du som känner ditt barn glöm inte det! Vi år ett gäng mammor som har följts åt nu i 4år o alla har haft sin teorier om läggningsproceduren, allt ifrån 5 min somna själv till att läsa o ligga bredvid. Nu med 4 års erfarenhet när vissa fortf har barn som kommer in i föräldr sängar var det hugget som stucket vilken teori vi valde.
    Med Ture som vi nu börjat med att han ska somna bredvid oss i sängen känns det ibland som om hans beteende kunde diagonistiseras. Sitta upp ligga ner, mamma prova napp, ligga igen, sitta upp, ropa på Ebba, knipa om mammas näsa om o om igen. Drygt innan han kommer ihåg, men tänk så mycket de varit med om under dagen o som ska bearbetas. Jag tror på en trygg o lugn stund, men det e inte fel att ibland skratta ihop en stund o sen på det igen.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Låt dig inte luras ner i ADHD-träsket,alla dessa diagnoser... Som sagt DU känner ditt barn!Vi är människor och tack och lov är alla olika! Det hade ju varit bekvämt om de små barnen somnade sött när vi lade dom på kudden. Kunde inte sagt det bättre än Misan?(tycker mej känna igen en klok pedagog..)det finns inga superteorier.Jag kommer ihåg två små tjejer i Björstorp,4 o 6år,som vandrade upp och ner från sina sängar på kvällarna..Båda är idag mycket kloka och empatiska mammor. Således:tro på dej själv skapa en bra rutin och överge ALDRIG ett ledset barn!
    Kram på er alla kämpande småbarnsföräldrar!

    SvaraRadera