Det kommunicerande samspelet

I träningen med Julian så använder vi oss MYCKET av det kommunicerande samspelet, det vill säga balansgången i lärandet mellan barn och förälder. Man kan säga att det är som att spela ett spel, att vänta på den andres tur. Jag visar Julian hur han ska göra sedan så VÄNTAR jag på hans respons, det ger bäst resultat om jag väntar med förväntan det vill säga att Julian SER att jag är förväntansfull. Julian var mycket snabb med att lära sig detta och när vi tränar så är han väldigt uthållig och i början brukade vi göra detta några gånger per dag, men nu så sitter det i automatiskt så nu gör jag det konstant, ( om vi inte ska iväg och jag är stressad). Mitt mål är att lyckas ha detta beteende konstant i ALLA vardagssituationer och med ALLA människor. Det är ganska utmanande för omgivningen "jobbar" inte så, därför tycker jag att det är bra att umgås med folk som VET hur vi "jobbar" eller på platser där det är oki att ha en annan takt i samspel, för det underlättar mycket för oss. Det kan ibland kännas som att man begränsar sig lite grand för det är svårt att få detta beteende att funka överallt. Men jag skulle vilja införa detta överallt för det skulle få folk att stressa ner markant i sin vardag och det tror jag att vi alla skulle må bra av. Hur känner ni andra mammor och pappor? Låter ni ert barn lida i andra miljöer? Det vill säga du kör på som omgivningen gör och ditt barn får ta ett steg tillbaka eller låter du ditt barn styra takten i alla miljöer trots att det kanske egentligen inte accepteras just där? 




Här är en bra film angående detta!! Se gärna hela trots att den kan vara lite tråkig. ;)











LOVE,