Mitt älsklings hjärta

Jag nojjar så över min lilla älsklings hjärta i kväll. 

Orsaken till detta lyder så här; Jo, jag är med i en mailgrupp för föräldrar som har barn med Ds, och jag läste för några dagar sedan om en mamma på denna lista som har ett barn som föddes med ett litet hål i hjärtat, precis som min Julian, läkarna konstaterade att detta barns hål i hjärtat skulle växa igen, precis som dem gjorde med min Julian , men på detta andra barn så växte det aldrig igen, och när det upptäcktes, så var det för sent och fick förödande konsekvenser för barnet och för mamman. Julian hade ett blåsljud när han föddes. Nu är det så här att läkarna säger till mig att hålet har vuxit igen, men dem har bara lyssnat på hjärtat efter den gången hålet konstaterades, de har aldrig gjort ett ultraljud. Dem har sagt till mig att detta ska göras när Julian är tre år, men efter att nu ha blivit "uppskrämd" av likheterna mellan dessa "fall" på denna mail-lista så känner jag mig ganska osäker på att jag vill vänta ett år till med att kolla upp detta. Det sades även på listan att ett litet blåshål inte hörs, utan måste kollas upp på ultra, missar man detta så kan barnet få Eisenmengers syndrom senare i livet och det innebär en hel del tråkigheter. 

Julian rosslar när han blir andfådd men jag har alltid viftat bort det med att han har trånga luftvägar...men just i kväll så nojjar jag, jag lyssnar på varje andetag han tar.

-Ta det lungt säger jag till honom och springer efter och saktar ner honom i leken, kom nu, nu sätter vi oss i soffan och läser lite, jag känner på lilla pannan, den är alldeles varm...min puls stiger. 

Nej, i morgon är det jag som ringer till doktorn.

För husfridens skull.

Love,