En hyllning till en bloggkollega

Linda med ett av sina barn. Bild lånad från Vimmelmamman

I bloggvärlden så möter du många människor virtuellt, flera av dessa människor försvinner längs med vägen och glöms bort, en del stannar kvar i ditt minne. Jag minns dig Linda, du födde en son samma år som jag, vi utbytte en del kommentarer genom våra bloggar, din blogg och min blogg låg på någon blogglista ihop då när det begav sig, inte mer än så, men jag fortsatte att följa dig i bloggvärlden, jag vet inte varför, men jag satt där och läste i kulisserna när du fick din cancerdiagnos och jag minns att jag sörjde ditt förlorade liv. Sörjde för dina barn. Du har sedan den tiden alltid funnits där i bloggvärlden med mig på något sätt och trots att jag visste att ditt liv skulle tas i från dig så småningom så blev jag ändå förvånad när det i dag plötsligt hände... Från en mamma till en annan Linda, så vill jag önska dig en rofylld vila och allt gott till alla dem du lämnar efter dig. Sov gott nu kära Linda, genom din blogg och ditt engagemang så har du förmedlat mycket vishet. Tack.

Love,