4/05/2011

Att praktisera tacksamhet

Nöjd och glad mama!
Oron satt på min vänstra axel men jag klippte bort honom för han är så ful. ;)

När du har blivit välsignad med ett barn med funktionshinder så blir du också HÖGST medveten om att den där "garantin" till hälsa och lycka som du hoppades skulle finnas där till just ditt barn, inte på något sätt existerar. Ditt barns hälsa är inte alls garanterad och ditt barns framtid är väldigt osäker, på alla sätt och vis, så är det bara, det måste du acceptera och det måste du leva med. Oron kommer och hälsar på ganska ofta i din vardag, du lär dig känna igen honom, du lär dig om han luras eller om han är berättigad till att få komma. Jag försöker just nu lära mig att leva sida vid sida med den där oron men det är svårt. Han tar lätt över i många olika sammanhang där han inte borde få ta någon plats. Funktionshinder är ingen sjukdom som går över så småningom, det är ett livslångt tillstånd med tillhörande oro, därmed bestämt att jag måste leva med denna oro för resten av mitt liv. I bland kan jag bli väldigt arg på oron som alltid ska finnas där och stressa mig över framtiden, få mig att nojja över allt som kan gå fel i mitt barns liv på grund av hans funktionshinder. Men oron får mig också att påminna mig själv om allt det vackra jag har, att förstå livets alla klyschor som att leva varje dag, att njuta varje sekund och ta vara på alla goda stunder.  I dag är jag högst levande och väldigt dödlig på samma gång. Och jag är väldigt tacksam för livet, tacksam för min hälsa, min fina kropp som alltid bär mig dit jag vill, min älskade familj och mina vänner. Jag ska aldrig göra något som jag inte trivs med att göra, jag ska aldrig göra något som jag inte brinner för. Och jag ska alltid komma ihåg att uppskatta det vackra som jag har. Varje dag.





Love,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar