4/04/2011

Check! √



Lasarettet såg precis ut som jag mindes det, nu var det ju ett tag sedan vi var där men gångarna, hissarna och folket är alltid detsamma på sjukhus. Först ett möte med en grön rock för vägning och mätning, sedan fick vi vänta ett litet tag i väntrummet. Plötsligt dök ett välkänt ansikte upp runt hörnet, ett ansikte som jag bara hade sett två gånger förut men som jag ändå mindes så väl, Doktor Stefans ansikte. Han tog i hand igen, denna gång under andra omständigheter än när vi träffades senast , jag var inte osminkad och hålögd, inte prydd med kateter, jag hade ingen droppställning som morbid assecoar denna gång , ingen sjukhusrock agerade dagens outfit. Nej, jag mötte honom denna gång lite mer sofistikerat med ett lätt vardagligt sminkat ansikte, i klädd mina vanliga kläder, jeans och tröja. Jag pratade om vardagliga ting, som en vanlig mamma, vanlig, fast ändå ovanlig. För det gällde fortfarande liv eller död. Vi skulle få en dom av doktor Stefan i dag och alternativen var två; ett liv med hjärtmedicin, operationer, förändringar för resten av våra liv eller fortsätta att leva det underbara liv vi lever nu. Valet är lätt att göra men sådant bestämmer man ju inte över själv. Min lilla superpatient låg så stilla och höll i nallen hela tiden. Jag var lugn. Bara en spänd förväntan och en väntan på att få bli förlöst av Stefans ord. Och det blev jag. Stefan pratade snabbt, han levererade vackra ord, han noterade inga läckage eller höga tryck i kammare och allt blodflöde såg ut som det skulle. En nervös mamma kunde äntligen andas igen. Läkaren förklarade att naturen brukar vilja återställa det som har gått snett därav brukar små blåsljud växa igen av sig själva med tiden och det har det nu gjort på Julian. Dubbelkolla vill dem göra ändå för att vara på den säkra sidan men nu behöver vi inte kolla med ultraljud igen, nu kan vi stryka hjärtfelet ur patientjournalen en gång för alla. Julian tackade för sig, tog i hand och vinkade hej då , en leende mamma tackade doktorn för de vackra orden och högre makter för att vi slipper hjärtproblem.


Tack för allt stöd och lycka till som vi har fått av er godingar! ♥


Love,

5 kommentarer:

  1. O så skönt att läsa dessa rader <3 Nu kör vi vidare mot nya mål och höjer ribban eller hur Julian <3 ses i morgon kram kram från Julians Lena

    SvaraRadera
  2. Tjoddasmamma4 april 2011 15:17

    Härligt!

    SvaraRadera
  3. Åh vad härligt att höra att allt var som det ska! :D

    SvaraRadera
  4. Oh vad härligt, vad glad jag blir!
    Varma soliga hälsningar från Spanien,
    Kram Kerstin

    SvaraRadera
  5. Tack snälla ni! Stor kram till er alla

    SvaraRadera