10/05/2011

Älskade, älskade, älskade barn

Jag är inne på vår lilla grupp för Ds-barn på facebook.
Ganska skönt med en egen liten grupp för endast oss föräldrar, tycker jag.

Även om jag tycker att det är lite läskigt med facebook nu för tiden.

-Du vet väl om att dem tar alla dina uppgifter? säger Fred med sådan där lite skrämmande röst..
-Ja. Jag vet det, säger jag irriterat. Men det går ju snabbt att kommentera och chatta där, fortsätter jag, och jag tycker ju om att det går snabbt. Inte kan det väl vara så farligt, inte om jag inte har något att dölja?
-Neeej då, säger Fred då, men det är något i hans röst som inte får mig att bli helt övertygad över harmlösheten med Facebook. Kan det vara allt det nya nu som får mig att tvivla, jag vet inte. Men Facebook börjar ifrågasättas och jag vet inte om det är bra eller dåligt?

Men, men. Tillbaka till det här med vår lilla ds-grupp.

För det var ju faktiskt den söta och oskyldiga lilla grupp som vi pratade om från början och det är den söta och oskyldiga lilla grupp som jag vill fortsätta att prata om i detta inlägg.
Jag ska förklara för er vad vi gör i denna grupp, eller, en del av vad vi gör.
I denna grupp så lägger vi i allafall upp bilder på våra barn. Och så kommenterar vi.
Alla mammor kommenterar och så försöker vi bräcka varandra med lovord;
- Åhhhhh, vad sööööt!
- Oh, så fin.
-Heelt.UNDERBAAAAAR!

Vi tycker det på riktigt, och vi måste bara få säga det. Varför gör vi då så här? undrar du som sitter där med ditt "vanliga" barn vid din sida och inte riktigt förstår grejen. Jo, du, det ska jag säga dig. Vi känner ett sting av stolthet när någon annan ds-mamma kommenterar vårt lilla ds-barn. Vi känner ett sting av lycka. Bekräftelse. Godhet. Gemenskap. Ja, you name it. Alla vill väl att ens barn är ett barn som förtjänar goda kommentarer? Att ens barn är ett barn som kantas av lovord? Det är bara det, att vi, i den här lilla gruppen är lite mer svältfödda på äkta lovord...äkta bekräftelse..(inbillar vi oss i allafall). För vi ds-mammor tvivlar alltid på, om våra barn bara lovordas av andra "vanliga" mammor, för att dem vill vara snälla mot oss? Om vårt barn bara lovordas av andra "vanliga" mammor, för att dem kanske vill släta över att vårt barn är annorlunda? Eller, om vårt barn kanske bara lovordas för att folk vill bättra på sin karma? Vi är mamma-tvivlare helt enkelt. Aldrig riktigt säkra på vad som egentligen menas. Men, ser du inte att hans tunga hänger ut? tänker vi. Ser du verkligen att han är annorlunda, och du bryr dig inte? Ja, vi som mammor tycker ju så klart alltid att våra barn är sötast i världen, trots tunga, sneda ögon, dregel, kladd.. Men du, då? Du som inte känner mitt barn. Kan du verkligen tycka det? Vad ser du egentligen? Ser du verkligen den där kärleken som jag ser?

Eller. Måste du vara en annan tvivlar-mamma, för att verkligen kunna se, på riktigt?





4 kommentarer:

  1. Haha Emily! Kunde inte göra annat än att le när jag läste denna text! Vet inte varför, det du skriver är ju sant och jag har tänkt så likadant många gånger förr! Men det är nåt med oss mammor som har våra prinsar och prinsessor med något extra, jag tror även vi har något extra inom oss. Något extra bra, precis som våra barn! :D

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, det tror jag med! Kram!

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag känner igen mig! (Har en underbar dotter 5 månader gammal med DS). Har nu begärt att gå med i den Facebook grupp jag tror du menar :)

    SvaraRadera
  4. Åh Va kul Anine! Grattis till din dotter! Hoppas du går med hos hos på http://www.myperfectbaby.se/ också! :)

    Kram!

    SvaraRadera