Livsöden

Det finns vissa livsöden som griper tag i dig och liksom vägrar att släppa taget. Under en viss tid så följde jag en ds-mamma från Iran på ett av mina ds-forum på nätet. Jag läste hennes inlägg om hur hon kämpade för sin dotter som hon var tvungen att gömma och förneka, eftersom barn med ds inte är välkomna i Iran. Hur omgivningen försökte övertala mamman att låta flickan dö samtidigt som mamman själv kämpade med en depression orsakade av det faktum att dottern hade ett hjärtfel, och behövde en omfattande operation. Det gör ont i hjärtat att höra att någon blir så motarbetad av sin omgivning, till och med sin egna familj. När jag då för ett tag sedan läste om att denna, samma mamma, som nu tyvärr har förlorat sitt barn i hjärtoperationen, vill starta en välgörenhetsfond åt dottern så kan jag inte låta bli att gråta av beundran. Vilken otroligt stark kvinna! Jag var naturligtvis tvungen att skriva om detta fall, och jag delar det med er. Under intervjuns gång så var hon tvunen att gå iväg en sväng och när hon kom tillbaka berättade hon att regeringen läste allt hon skrev. Vi fick då fortsätta intervjun på mail. Jag hoppas att hon inte råkar i onåd pga min artikel. Men jag har nu lagt upp vårt samtal på mötesplatsen och i och med denna artikel, kanske vi kan få någon att i kväll uppskatta all hjälp vi får med våra egna ds-barn i Sverige, och att vi trots att vi behöver kämpa i bland, kan känna en ro med att vi inte behöver vara rädda för att åka i fängelse,  för att vi älskar våra barn, och bara vill dem deras bästa.

Länk till artikel