Min sjukhusvistelse-Julians berättelse

Sent på Lördagskvällen så skrämde jag mamma och pappa med att få otäcka feberkramper och kräkningar. Jag fick hälsa på i ambulans och bli lite undersökt, men efter att ambulanskillarna stoppat på mamma lite Alvedon, så fick vi gå in igen. Jag blev trött av alvedonen och somnade på stört.

Vid 5-tiden vaknade mamma av att jag hostade och kräktes och hade feber igen. Mamma gav mig supp och sköljde av mig med ljummet vatten och jag somnade igen... Nästa gång jag vaknade så låg jag på sjukhus..



Mamma berättade att jag hade krampat två gånger till på Söndagsmorgonen, och att mammas hjärta nästan hade stannat av rädsla. Doktorn tog prover på mig och sa att jag hade lunginflammation.



Denna apparaten höll mamma vaken hela Söndagsnatten! Den var inkopplad i mig och gav utslag om mina värden blev dåliga. Då fick mamma syresätta mig med en mask eller trycka på signalknappen som gjorde att en sköterska kom in till mig.




Efter massor av prover hit och dit så kunde jag äntligen få slippa mitt dropp och började äta lite joggi själv. Min feber gick ner med tre olika sorters smärtstillande och så fick jag börja äta kåvepenin mot lunginflammationen. Den smakar inte gott, men mamma säger att jag måste.



När vi var på väg hem så gick vi förbi ett rum fullt med
leksaker. Jag lekte där när mamma pratade med en läkare som hon hade träffat när jag låg på bb. Han frågade min mamma om det var min första lunginflammation, eftersom det tydligen är ganska vanligt hos barn som mig.

Jag avslutar min berättelse med en liten video Från sjukhuset, som kommer upp när uppladdningen funkar.

Kram Julian