Så här såg det ut i går. En lyxig tillvaro som känns långt borta nu. Jag trippar på tårna igen, stryker febrig panna. Står till tjänst. Jag älskar mitt barn, men jag är väldigt trött på att ge allt jag har, hela tiden. Jag vill inte vara en dålig mamma. Jag tar självklart extra hand om mitt barn nu när han behöver det. Men det börjar ta på krafterna. Att inte veta varför febern fortfarande håller i. Att vara behövd och trösta och torka varma tårar det tar på krafterna. Om jag kunde trolla så skulle jag göra honom frisk på minuten. Men jag kan inte och det gör mig ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar